Jag vet inte hur många gånger jag utbrister i ett överraskat ”nämen!” eller ”va?” under vårt besök hos Emma Bly. Ett dekorativt blomsterarrangemang som klättrar över hallväggen visar sig vid en närmare titt vara tillverkat av toarullar. En stor förvaringskorg är gjord av wellpapp och dess blomsterutsmyckning av äggkartong.
Men så är det ingen vanlig lekmannapysslare vi är hemma hos. Emma Bly är slöjdlärare, proffspysslare och arrangerade i våras Återbruksmässan i Linköping tillsammans med sin dåvarande företagspartner. Hon håller kurser och workshops i eget skapande och bloggar om pyssel sedan drygt sju år tillbaka.
– Jag har alltid återbrukat, men inte riktigt fattat det. Jag har nästan aldrig behövt köpa pysselmaterial. När jag började ettan flyttade vi till ett hus på landet, där uthusen inte var tömda. Så det fanns alltid grejer att ta av. Min mamma var fenomenalt pysslig och sa alltid ”man tager vad man haver”. Min pappa var också kreativ, men mer med tekniska saker.
Emma kom till Linköping 1998, från Julberga utanför Köping. Hon började plugga till civilingenjör i maskinteknik men slutade efter två år. Motivationen tröt när det blev svårt. Hon hade aldrig tänkt tanken att bli lärare förrän hon fick en rumskamrat som pluggade till slöjdlärare.
I dag är Emma lärare i textilslöjd och matte. Dessutom driver hon egna företaget J E Kreativ.
Återbrukandet har hon utvecklat på kurser vid Eskilstuna folkhögskola, där man kan läsa ”Recycle design”. Den senaste hon läste var inriktad på återbruk av papper.
– Det är därför det är så mycket korgar här, säger hon och pekar runtomkring sig.
Några är små och fungerar som behållare till småsaker eller växter. En är stor nog att rymma flera maskiner tvätt. De färgglada är gjorda av gamla affischer, men tidningspapper är tydligen bäst, affischerna släpper färgen där pappret viks, så det blir vita linjer. Båda sorterna är dock stabila.
Det är svårt att förstå att skräpet man själv suckande baxar ut till återvinningsstationer kan bli till något både fint och praktiskt. Men Emma ser användningsområden för det mesta.
– Jag samlar på allt hela tiden. Där jag gissar att andra ser skräp, där ser jag vad det kan bli i stället. Jag kan ha femton idéer i huvudet för en och samma grej. Men jag jobbar på att hitta en nivå, att slänga en del saker.
Inredningsfilosofin är enkel:
– Mycket (skratt). Och personligt, men alla tycker väl att de har personlig stil. Avskalat är i alla fall inte min grej. Om det finns ett tomrum någonstans så kan jag inte ha det så. Och så gillar jag roliga saker.
Hon visar ett litet vildsvin inhandlat på Hjärta till hjärta. Liknande små pryttlar syns överallt. Grodor är ett samlarobjekt. En tallriksstor har döpts till Elsa och släpades hem efter en resa till Tjeckien.
Fler reseminnen finns i matrummet. På en hylla ovanför fönstret finns en brokig samling souvenirer. Resandet är något av ett tema i rummet, där gamla resväskor och stora växter ger en känsla av äventyr. Väggarna har målats bruna. Tidigare hade de en gul tapet med romber i grönt och blått och matchande bård.
– Jag trodde aldrig att vi skulle ha brunt. Jag undrar fortfarande lite. Men plötsligt kändes det rätt. Tanken var att vi skulle ha en stor världskarta på väggen också, som skulle passa i det bruna, men det har inte blivit av än.
Det senaste året har Emma haft köpstopp för att kompensera för inkomstbortfallet av att bara ha jobbat 20 procent med lön. Det verkar inte ha orsakat några större problem. Hon beskriver det snarare som skönt.
– Men nu behöver jag snart köpa lim.
Den oavlönade arbetstiden gick åt till Återbruksmässan som arrangerades för första gången i Linköping i april. Lokalerna i Fontänen fylldes med föreläsningar, försäljning och workshops av typen ”hur man gör mössor av gamla barn-tröjor” och ”hur man kan återbruka en cykelslang”. Emma är fast besluten att arrangera en mässa nästa år också.
En trappa ner i huset finns pysselrummet, dit gamla grejor färdas och blir till material. Hyllor och lådor är fulla av pärlor, knappar, hyskorna från gamla dragkedjor och annat smått, organiserat och fördelat i gamla äggkartonger och muffinsformar.
Inget förfars. Servetter, tidningsurklipp, kartonger och plastpåsar sparas. De sistnämnda kan strykas ihop till ett kraftigt material som det går att exempelvis sy i.
Arbetsbänken är klädd med kakel som blev över från en badrumsrenovering (”vårt enda vita rum”). Gamla tavelramar med glas används som kom-i-håg-tavlor. Det går att skriva med whiteboardpenna på glaset tipsar Emma.
Men även om man återbrukar gamla saker så blir det ju fullt av även de återbrukade grejorna hemma till sist.
Får du inte panik av alla saker?
– Ibland. Men jag har blivit bättre på att se och hantera det. Man får pausa och städa ibland.
