Per Bergsten

Bergstens hockeyblogg

Efter lägret -- så skulle jag formera laget

linköping Har just tillbringat några dagar med LHC på läger i Roslagens famn.

Blir ett långt reportage till SHL-bilagan som kommer om några veckor.

Rätt mycket spännande lösning utlovas, om allt från möten om box play till paint ball-lek.

Går inte in på det mer här och nu, men känslan är det var något positivt som växte fram. Det kändes mer glatt och mer avslappnat på sista träningen än på den första. Lagkänsla är sånt som växer fram och då är det förstås viktigt att komma iväg och vara tillsammans på annat sätt än som vanligt.

Det som spelmässigt lovade mest gott: insatserna i numerära överlägen, både på match och träning. Inte minst ser pp-formationen med Derek Roy som motor tillsammans med Chad Billins, Andrew Gordon, Mark Zengerle och Tony Mårtensson riktigt spännande ut.

På skadefronten kan rapporteras att nyförvärvet Fredrik Karlström körde för fullt på fredagsträningen och om inget tillstöter är han spelklar till nästa vecka. Det gäller förmodligen även viktige backen Eddie Larsson, som tränade på egen hand i Norrtälje.

Jonas Gustavsson, nye målvakten, avstod av säkerhetsskäl från sista träningen. Adam Ginning fick en smäll mot ena axeln mot AIK i onsdags och tränade inte efter det. Nick Sörensen tvingades utgå redan i första bytet i första matchen för några veckor sedan, är ännu inte spelklar och var på ny koll i fredags.

Efter att ha sett lite mer och lyssnat på hur tankarna går. . . ja, då skulle jag vilja se de här kedjorna när alla är tillbaka (om det nu händer):

Derek Roy med Andrew Gordon och Mark Zengerle. Tony Mårtensson med Nick Sörensen och Ken Andre Olimb. Mathis Olimb med Jakob Lilja och Emil Sylvegård. Niklas Persson med Sebastian Karlsson och Jimmy Andersson. Och då har jag inte med vare sig ovannämnde Karlström och Daniel Olsson Trkulja, som båda absolut är tillräckligt bra för att spela och för att på sikt arbeta sig in i laget.

På backsidan skulle jag välja samma kombinationer som inledde säsongen: Chad Billins med Eddie Larsson, Kristian Näkyvä med Niclas Lundgren, Patrick Mullen med Anton Karlsson samt Adam Ginning eller Anton Björkman som extraförsvarare.

Med alla friska och krya är det så jag skulle formera laget.

/ PB

Grattis till alla vinnare!

linköping Oj, vad många som ville se LHC mot Mora -- och som visste att gemensamma nämnaren mellan Eddie Larsson, Harald Lückner och Jan Rippe var Mariestad. Jag är smått överväldigad över hur många svar som ramlat in.

Fantastiskt kul.

Och efter avklarad kvällsdragning säger jag stort grattis till följande tio vinnare:

Sofia Nathanson

Roger Erlandsson

Mikael Rantala

Eva Söderlund

Rickard Pettersson

Cornelia Persson

Klas-Göran Wennerström

Zabina Jonsson

Anna-Sofia Claeson

Alfred Björegren

Två biljetter vardera till torsdagsmatchen finns att hämta ut i Saab arena från och med 18.00 (matchstart 19.00). Ingång vid glasentrén. Hoppas ni får ett trevligt besök och återigen: stort tack för alla svar! Vågar inte lova när, men håll utkik för fler tävlingar kommer säkert under vintern och våren.

Jag återkommer.

/ PB

Tävlingsdags: vinn biljetter till LHC och Mora

Linköping Tävlingsdags på bloggen igen.

I potten den här gången:

Biljetter till torsdagens SHL-match mellan LHC och Mora i Saab arena.

Hela TIO vinnare får TVÅ biljetter vardera. Hämtas ut i arenan på torsdag före nedsläpp.

Men för att ha chansen måste ni svara rätt på följande fråga:

Vad är gemensamma nämnaren mellan LHC-backen Eddie Larsson, förre LHC-tränaren Harald Lückner och galenskaparen Jan Rippe?

Skicka era svar till per.bergsten@corren.se. Ni har till klockan 21 i morgon kväll (onsdag) på er. Därefter meddelas vinnarna per mejl.

Ok?

Lycka till!

/ PB

Bra jobbat -- Montén har fått ut max

linköping Det går alltid att diskutera hur mycket en tränare betyder för ett lag. I med- och motgång. Nio gånger av tio tycker jag att det är spelarna som bär största ansvaret och som avgör vad det blir för resultat. Men efter att på distans ha följt förre LHC-tränaren Tomas Monténs arbete under JVM i Buffalo är det svårt att inte ge högt betyg.

Känslan är att förbundskaptenen inte tagit många steg fel.

Sagt rätt saker, lyckats med det taktiska upplägget och gjort vettiga förändringar i formationerna.

Sverige gjorde sina två bästa matcher i turneringen i semifinal och final. Mer än så går inte att kräva. Det må vara en taskig analys att skriva att "det kunde ha slutat hur som helst", men så var det verkligen. En jämn och bra final för alla oss som var vakna. Spännande in i slutet där ett ögonblick av kanadensisk briljans till sist avgjorde.

Välförtjänt? 

Tja, i alla fall inte oförtjänt.

Monténs grabbar spelade bra både framåt och bakåt, jobbade som bara den, var modiga och det egentligen enda som möjligen saknades var ännu tuffare attacker mot mål och bättre effektivitet. Har då och då under hösten sprungit på förbundskaptenen i Saab arena och han har inte låtit så där vansinnigt optimistisk. 98-kullen har inte ofta nämnts som någon av våra vassare, men nu var det just den som bröt den svenska trenden med fjärdeplatser.

Applåd för det.

Känn besvikelse -- men ännu mer stolthet.

Tomas Montén och övriga ledare har verkligen fått ut max av det här laget.

x x x

Montén som nästa LHC-tränare efter Dan Tangnes?

Inte alls omöjligt.

Jag tror att det skulle vara ett bra namn.

x x x

Att grymt besvikna svenska spelare spontant hade synpunkter på domarinsatsen kan jag förstå.

Inget att säga om.

Men att så många journalister och experter gnällde så mycket i både semifinal och final känns bara larvigt och subjektivt. Kanada vann inte för att man hade domarna på sin sida. Glöm det.

x x x

Om jag vore i Rikard Grönborgs kläder är det framförallt en blågul JVM-profil som jag skulle överväga att ge en OS-biljett.

Lias Andersson.

Jäkligt imponerad av den svenske kaptenen -- och till skillnad från Rasmus Dahlin och Elias Pettersson användbar i fler sammanhang och spelformer.

x x x

På tal om det: det kanske inte var så välbetänkt av Andersson att kasta upp silvermedaljen på läktaren, men ska vi uppröras av det  måste det finnas väldigt mycket att uppröras över.

/ PB

LHC är som LFC

linköping Att hålla på LHC måste vara ungefär som att hålla på Liverpool.

Jag har knappast gjort någon hemlighet att jag hyser en viss sympati för Kenny Dalglishs gamla gäng (och världens bästa lag) däruppe på Merseyside. Men det är inte alldeles enkelt utan nu för tiden ett rätt komplicerat kärleksförhållande, ska ni veta.
Stundtals vackert och fartfyllt, stundtals en glimrande offensiv, stundtals en känsla av mästarklass. . . och stundtals något helt annat.

Tappade ledningar, till synes oförklarliga försvarsmisstag och outgrundliga sätt att förlora matcher och poäng.

Eller stundtals, förresten.

Säg så här i stället:

För ofta.

Känns det igen?

Utan några jämförelser i övrigt så måste LHC vara SHL:s motsvarighet till Liverpool i Premier league.

Som förra veckan.

En kväll på jobbet mot Rögle, lysande start och taskig avslutning mot Djurgården och långa stunder under anständig nivå mot Karlskrona. Det gav sju poäng och det må väl på sitt vara okej, men med tanke på utvecklingen i lördags var det allt annat än det.

Streckstriden kan bli rena rama skräckstriden under våren. En poäng hit eller dit kan bli helt avgörande för om du tar dig direkt till kvartsfinal och LHC kastade bort två mot Karlskrona.

Veckans tuffa bortamöten med Malmö och Skellefteå var viktiga redan innan.

Nu blir de ännu viktigare.

En gång är ingen gång, men att två gånger på 47 timmar tappa en så klar ledning (även om det mot Djurgården trots allt blev seger till slut) är definitivt en gång för mycket.

/ PB

 

LHC får spela en annan dag

Ängelholm  

Har just sett LHC slå Rögle med 4—2 och det känns som en klart viktig vinst. Det kommer att bli ett jäkla race kring ”direkt till slutspel”-strecket med många lag inblandade. LHC är just nu sexa på 47 poäng – samma som sjuan Frölunda och med bara tre pinnar upp till trean Skellefteå.

Vinst på torsdag och det är inte särskilt långt upp till tvåan och skrällaget Djurgården heller.

Så fort kan det gå när trepoängarna är på.

X x x

Med hetare matcher kunde det ha varit ännu mer publik, men bandyns högtid har visat sig vara en bra publikdag även för ishockeyn. Men det är ingenting som LHC har fått dra nytta av på länge. 2010 var det hemmamöte med Timrå inför 6 195 åskådare i det som då hette Cloetta Center. Sedan dess har det för LHC:s del bara varit bortamatcher 26 december och så även nu.

För sjunde året i rad.

Men nästa säsong, kanske?

Nej, det är nog att hoppas för mycket.

X x x

Bra insats av Jonas Gustavsson i målet, även om ingripandet vid andra hemmamålet kändes sådär. Bra backinsatser av främst Niclas Lundgren, Chad Billins och Almen Bibic. Offensivt glimtade spelare som Derek Roy och Nick Sörensen till. Starkt defensivjobb, inte minst i numerära underlägen, av bland andra Sebastian Karlsson och Jimmy Andersson.

X x x

Med viss reservation för mina matematiska färdigheter, men ändå:

Snart bara tio minuter speltid kvar för Olle Lycksell.

Sedan har unge LHC-forwarden ett så kallat rookiekontrakt.

/ PB

Correns hockeyreporter skriver om LHC i synnerhet, om ishockey i allmänhet. . . och en del annat. Blir också ett och annat inlägg på twitter: @bergstinho. Välkomna. Hit. Och. Dit.
  • Twitter
  • @Bergstinho

Sportbloggar

Övriga bloggar