Per Bergsten

Bergstens hockeyblogg

Det blev ohållbart till slut

linköping Jo, jag tror fortfarande att Niclas Bergfors hade kunnat bli en joker för LHC i slutspelet.

Men nu är det inte längre aktuellt.

Redan när den meriterade forwarden inte gavs någon speltid mot Luleå i tisdags slog mig tanken att det trots allt skulle bli ett klubbyte i sista stund. Men Bergfors förnekade själv och jag hittade ingen annan som kunde bekräfta det. Naturligtvis borde jag ha slagit en signal till LHC-bekantingen Jocke Eriksson i Djurgården och kollat, men det är lätt att vara efterklok.

Med tanke på att Djurgården tidigare släppt iväg både Ikonen och Tambellini och Bergfors har sin bas i Stockholmstrakten var det på sitt sätt ett väntat val.

Jag gillade värvningen när LHC gjorde den. Den kändes spännande. Men det krävs inga djupare analyser för att inse att meriterade forwarden inte varit i närheten av att prestera det han borde. Till slut blev det en ohållbar situation med en sådan spelare på bänken med ytterst begränsad speltid. Ansvaret faller naturligtvis tungt på Niclas Bergfors själv, men till viss del även på LHC-ledningen som uppenbarligen inte hittat rätt roll och fått ut den kapacitet som besvisligen finns...eller åtminstone har funnits.

Ingen kan säga att han inte fått chansen och ingen kan säga att han inte försökt, men en gång för alla är det ju så att vissa spelare helt enkelt inte passar i vissa lag. Bergfors kommer att vara bättre i Djurgården, det är jag rätt säker på.

Om det nu finns någon vinnare i en sådan här affär så är det spelaren själv.

Jag har tidigare skrivit att jag tyckte att LHC kunde ha honom kvar säsongen ut för att sedan bryta, men när man nu kommit överens om även nästa år är det så klart rätt att bryta. Enligt mina källor har Niclas Bergfors varit en av de bäst betalda spelarna i LHC och nu blir man av med en ganska tung lönekostnad.

Fredrik Emvall, general managern, ville som väntat inte säga hur överenskommelsen med Djurgården ser ut, men det är ingen orimlig tanke att LHC fortsatt får betala en del, åtminstone för delar av den återstående kontraktstiden.

/ PB

Den såg jag inte komma

linköping  

Man ska väl inte erkänna sånt, men på vägen till Jönköping i går sa jag till kollega Candevi: "Vet inte riktigt varför, men har en känsla av HV kommer att vinna det här ganska lätt. Tung förlust i går, en av de absolut viktigaste spelarna avstängd. Det skulle inte förvåna om det blir 6--1, eller nåt sånt."

Tjenare.

Nog blev det 6--1, alltid.

Men till LHC.

Den såg jag inte komma.

Men det var en imponerande bortainsats och ännu en gång visade LHC att man trivs alldeles utmärkt i Jönköping. Framförallt gillade jag förstås effektiviteten i slutet av andra perioden med tre mål på en och en halv minut, men också det väldigt hårda jobbet och offerviljan och spelet i numerära underlägen.

Det är sånt som ger poäng, sånt som ger segrar och när jag nu kollar på tabellen är det svårt att inte reagera.

LHC har haft en minst sagt svajig höst, fått en hel del befogad kritik -- men är nu bara några poäng efter Djurgården och Färjestad som hyllats av allt och alla. Med ett par matcher mer spelade, men ändå. Så fort kan det gå när du kommer in i en bra trend och plockar trepoängare.

x x x

Allra bäst i Jönköping: backparet med Niclas Lundgren och Kristian Näkyvä (+3 på båda!) och kedjan med bröderna Olimb och Sebastian Karlsson. Snacka om att det snurrades i offensiv zon och att den var jobbig att möta. Den här gången var det också inbrott mot mål och inte för mycket att snurr runt sargerna.

x x x

Verkligen bra stöd för LHC från läktarplats. Dels från White lions-folket på plats, dels från alla i 1217-satsningen som jublade på sina platser nere vid sargen.

x x x

Patrick Mullen gjorde ingen glad i höstas. Nu, tillbaka efter skada, ser backen betydligt bättre ut. Riktigt bra insats mot HV. Både framåt och bakåt.

x x x

Fem matchers avstängning för Andrew Gordon var ungefär vad jag hade förväntat mig. Med tanke på pinsamma trematchersstraffet efter överfallet på Brynäs Paille i CHL kan förstås antalet matcher diskuteras, men det går inte att komma ifrån att tacklingen var både ful och feltajmad.

Sedan är det omöjligt att inte gilla Gordon när han säger: "Jag håller till hundra procent med om att jag ska stängas av för det jag gjorde. Jag hade tagit det dubbla straffet bara han är okej."

x x x

Mål av Olle Lycksell. Något säger mig att han kommer att göra fler.

x x x

Jag har gillat domarinsatserna i höst. Allt som oftast har det varit en bra nivå och domare som inte synts så mycket. Men i de här två HV-matcherna var det inkonsekvent och verkligen inte bra. Värsta missen: crosscheckingen i ansiktet på Mathis Olimb borde så klart ha givit utvisning.

Svagt att missa den.

Och nog såg det väl ut som otillåten sparkrörelse när Anton Bengtsson styrde in 1--1, men det beslutet togs av situationsrummet i Stockholm och med tanke på alla tekniska hjälpmedel får man utgå från att det trots allt blev rätt

x x x

Inte lätt för Jacob Johansson att spela så sporadiskt. Men målvakten svarade för en stabil insats. Inte samma högstanivå som Jonas Gustavsson, men känns trygg och säker.

x x x

Två matcher i Jönköping i höst -- och Jimmy Andersson har gjort mål i båda.

x x x

15 poäng på 16 matcher är facit för Derek Roy så här långt. Bra där. Men där finns ännu mer. När han blixtrar till syns tydligt vilken klass som kanadensaren besitter.

/ PB

Nu gäller att bita sig kvar där, LHC

linköping Efter en dryg veckas uppehåll drog SHL-hockeyn igång igen i går.

5--3 till LHC i Malmö är starkt jobbat.

Spelmässigt inget vidare, men lik förbannat tre poäng och alla nöjda och glada på tåget hem till Linköping under dagen.

Bra så.

Malmö var klart bättre, inget snack om det, men att det skulle vara ett rån?

Nja, det var väl ändå att ta i?

Jag skulle säga att det såg ut ungefär som när lagen möttes i Saab arena för ett drygt år sedan -- fast tvärtom och när Malmö vann med samma siffror om jag minns rätt.

Är det något som kan ge utslag i en tabell där bara några poäng kan vara skillnaden mellan ett par placeringar är det just den typen av vinster -- och som LHC tagit för få av tidigare under hösten. Nu är tippade topplaget -- låt vara med en eller två matcher mer spelade än de flesta av övriga lag -- uppe på direktplats till slutspel och nu gäller att bita sig kvar där.

HV väntar närmast och regerande mästarlaget har haft en relativt likartad säsongsöppning.

Svajiga insatser, för många insläppta mål och just nu en poäng före på övre halvan.

Med tre matcher på fyra dagar -- Malmö borta, HV hemma och HV borta -- har LHC en intensiv vecka och det känns också som om den kan säga rätt mycket om åt vilket håll som det här ska ta vägen. Matchrosten syntes tydligt i Malmö, men med arbetsoveraller på mot ett mer elegant klätt hemmalag blev det seger ändå.

Jag känner mig inte helt bekväm med snacket om att "prestationen är viktigast", utan att det mer handlar om att sitta sätt att vinna och att det är resultaten som styr. Samtidigt är jag inte dummare än att jag inser att tillräckligt bra prestationer över tid nio gånger av tio också ger bra resultat.

Men det är en balansgång och det får inte bli för mycket av det.

Men för att återgå till Malmömatchen: för mycket av sena beslut och slarviga utvisningar, för lite av eget spel och samlade anfall. Effektiviteten framåt var trots allt en bidragande orsak till vinsten och känslan är att det börjar skapas lite kemi på sina håll och kanter i LHC-kedjorna. Tony Mårtensson kommer mer till sin rätt med Nick Sörensen och Jakob Lilja. Nu behövs hitta rätt komplement till Derek Roy och Andrew Gordon. Sebastian Karlsson när Daniel Olsson Trkulja är tillbaka med Olimb-brothers?

Kan vara värt att testa.

/ PB   

Är det verkligen redan kris?

På tåget Sitter på tåget hem från Borlänge efter LFC:s häftiga guldfirande i går. Kul och välförtjänt framgång. Med tanke på alla tunga tapp efter guldet i fjol är det en ruggig prestation att få stå där med guldhattar på även i år. Det visar på rätt sätt att jobba, rätt sätt att spela och en skapad vinnarkultur.

I en annan del av det idrotts-Linköping som numera nästan svämmar över har systerklubben (eller kanske moderklubben) LHC det tuffare. Det är ingen fullständigt värdelös start på SHL-hockeyn, men med det laget och de spelarna är den utan tvekan underkänd med råge.

Det svänger och svajar alldeles för mycket och insatsen i två perioder mot Frölunda senast var inte okej. Nu är snart en tredjedel av serien och finns tankar på att slåss i toppen, och det gör det, är det dags att visa det.

Nu.

Dags att visa att det här laget inte är överskattat utan faktiskt kan leva upp till högt ställda förväntningar. Då krävs inte minst en tuffare attityd, bättre värderingar i spelet och att bemästra en högre fart. Bekymren och varningssignalerna ska tas på största allvar, men samtidigt måste jag säga att jag inte riktigt förstår att det på sina håll snackas om kris med stora bokstäver.

LHC har tagit 20 poäng på 15 matcher. Inte bra nog. Fine.

Men kris?

Det är – med en match mer spelad, jag vet – en poäng upp till Örebro som hyllas som höstens stora överraskning. Det är två poäng till Skellefteå på direktplats till slutspel. Det är fyra poäng till fyran HV.

För mig är det för dåligt, men med 37 matcher kvar att spela är det ingen kris.

Däremot är det synnerligen viktigt att krismedvetenheten finns där. Att ingen tror att ”äh, vi är bättre än så här, det löser sig”. De samlade prestationerna, hur det sett ut i många matcher och hur en del spelare famlat efter formen under hösten borde framkalla mer oro än poängskörden

Jo, jag tycker också att det är väl tidigt att prata om kris även i Gävle och hos torsdagsmotståndaren Brynäs.

Det kan bli det senare, både här och där.

Men ingen kris.

Än.

Är kris i någon SHL-klubb så är det i Karlskrona. Än så länge inte av sportsliga orsaker (där heller), men av ekonomiska.

/ PB

Vart ska ta det här ta vägen, LHC?

linköping Om jag varit Dan Tangnes hade jag varit orolig. Tabellplaceringen, tia efter lördagens matcher och med fler matcher spelade, är en sak. Men det kan också konstateras att LHC på tolv omgångar bara tagit två trepoängare och förlorat åtta. Känns löjligt att prata om kris när det är 40 matcher kvar, men lika dumt att inte ta varningssignalerna på allvar.

Så många år i det här yrket har lärt mig att inga medaljer delas ut i oktober -- i synnerhet som det sagts att det här LHC-laget mer än något annat är byggt för att vara som bäst i slutspelet -- och vi såg i fjol hur det faktiskt kan vända.

 

Med de här spelarna ska inte LHC ligga så långt ned i tabellen och inte minst Fredrik Emvall och Dan Tangnes står förstås med stort ansvar. Som ansvarig för värvningar och för hur laget byggts respektive för taktiskt upplägg och för hur spelet ser ut. Men för mig är det inget snack om att det är spelarna på isen som bär det allra största ansvaret.

Jag tror inte så mycket på det där med svart eller vitt eller snabba, enkla lösningar.

Lovar att återkomma till mer detaljer under kommande vecka och nöjer tills vidare mig med att konstatera att jag vill se mer av ett eget spel, men också mer av jävlar anamma och kaxighet. Alla är överens om att LHC har bredden, men då gäller att också utnyttja det och vara jävligare att möta. Framförallt är det lagmässigt som det inte fungerat. För mig är Daniel Olsson Trkulja den största positiva överraskningen och på samma sätt som att det är glädjande är det också ett underbetyg för de övriga att oprövade, allsvenska nyförvärvet genomgående tillhört de bästa.

 

Nu väntar Rögle i två matcher och resultaten blir viktiga för vart den här säsongen ska ta vägen. Det är en fjärdedel av serien avverkad och ungefär så här dags som det så smått börjar att sätta sig.

Då gäller att vara med.

Jag hade givit petade Mark Zengerle en ny chans och satt honom i förstakedjan med Derek Roy och Andrew Gordon (visst frågetecken för om defensiven håller, men det är i alla fall värt ett försök) för att om möjligt få in en potentiell målskytt där. Jakob Lilja har mycket, men inte just det. Däremot har han tidigare gjort det bra med Nick Sörensen och med Tony Mårtensson (ännu inte inne på ett enda mål framåt i fem mot fem!) som tredje länk finns förutsättningar för kemi.

Tror jag.

Vad tror ni?

/ PB

Det här vill jag se av LHC

linköping I två perioder mot Frölunda senast såg Frölunda ut precis som LHC vill göra.

Farten. Intensiteten. Kampen. Långa anfallen. Stabiliteten.

Men var det något jag förundrades över så var det att LHC-spelarna såg så flata ut. Här var det vinst i matchen dessförinnan, det var lördag, det var mer folk än på ett tag -- och så tilläts hemmalaget att bli mer eller mindre överkört från start. Det var inte okej.

--Jag vill se mer jävlar anamma och en tävlingsinstinkt i allt vi gör, sa Dan Tangnes, tränaren, när vi pratade efter måndagsträningen och det är bara att hålla med.

Nu görs diverse rockader i formationerna och jag gillar både att Mathis och Ken Andre Olimb nu får spela tillsammans och att Nick Sörensen i sin comeback paras ihop med Tony Mårtensson. Risken finns att det kommer att bli väl mycket ineffektivt snurr med bröderna tillsammans och att Mårtensson inte är tillräckligt form- och tempostark för att få fart på comebackamde Sörensen.

Men det känns som två riktiga försök att göra.

Så här långt har LHC-ledningen famlat något i sina försök att hitta nödvändig kemi i sina formationer. Spelare för spelare är det rätt många som gjort det okej och rätt många har sett bättre ut än i fjol. Men som lag har det inte hängt ihop så här långt. Varken framåt eller bakåt.

Några matcher här och där, några perioder här och där -- men alldeles för sällan över 60 minuter.

Djurgården har gått överraskande bra tack vare konsekvent spel, sammanhållet lag och enormt hårt jobb.

Är det något jag vill se av LHC den här veckan så är det just det.

/ PB

Correns hockeyreporter skriver om LHC i synnerhet, om ishockey i allmänhet. . . och en del annat. Blir också ett och annat inlägg på twitter: @bergstinho. Välkomna. Hit. Och. Dit.
  • Twitter
  • @Bergstinho

Sportbloggar

Övriga bloggar