Inför "Min svenska historia" cyklade Vilhelm Moberg omkring i Östergötland och Småland. Han såg och förskräcktes: "Åkerfälten hade förvandlats till skogsmark. Och barrskogen hade blivit allenarådande." Planterad ungskog, gran eller furu i stället för de fyra sädeslagen. I "Mordet på landskapet" i boken "Otrons artiklar" (1973) målar han upp en skräckvision av framtidens Sverige.
Hälften av mjölkbönderna försvann 2000–2011. Av dagens ca 5 000 mjölkföretag tippas knappt 3 000 finnas kvar om några. 3 000 mjölkgårdar i hela Sverige! Så fullföljs mordet på landskapet. Så fortsätter självörsörjningsgraden på livsmedel att rasa.
Folk i storstäderna sätter likhetstecken mellan landsbygd och vackra, böljande landskap med plötsligt uppdykande gårdar som pittoreska inslag. Landsbygden är mer än så. Landsbygden är många central– och tätorter som slåss mot vikande befolkning. Hit hör en stor del av det industrisverige som gör att det glassiga folket i storstäderna kan sitta och glänsa på utecaféerna mitt på dan. Just detta senare, industrierna på småorterna, förekommer nästan aldrig i debatten om förutsättningarna för Sveriges tillväxt. Just nu i Kisa: Italienska koncernen Sofidel planerar för ny pappersfabrik. Jag hör det taktfasta dunket från pålkranen. Corren följer bygget. I övrigt är medias intresse lika med noll. Vad säger det om Sverige? Om journalistiken?
Väderstad Verken , BillerudKorsnäs i Skärblacka, Eurotech i Åtvidaberg, Rimaster i Rimforsa och Horn, osv. Industrier på landsbygden med tentakler som når Asien, Latinamerika, USA. Hela världen. Många av orterna där företagen finns slåss för sin överlevnad när avståndet mellan stad och land vidgas och fördjupas. 34 procent av befolkningen bor i kommuner som rankas som landsbygd. Knappt 15 procent av de statliga jobben återfinns här. Valdebatten kretsade knappast alls kring landsbygden och dess förutsättningar att växa. Det är ingen tillfällighet att Centern lyckades resa sig först när Annie Lööf bytte fokus – från Stureplan till landsbygden.
Jag läste aldrig "Jack". Gillar inte böcker som man "måste" läsa. Nu får Lundell och hans böcker mest skit, alltså läser jag. "Visenterna" just nu. Tänker att i vilken annan roman stöter man på Alf Ahlbergs namn? Hans "Filosofins historia" står sig än. Ahlberg, den briljante pedogagen som skrev om Schopenhauer och Nietsche och visar hur Marx klär av Hegel den metafysiska dräkten. Lundell som spåkärring: "Det skulle inte hjälpa mycket om sossarna vann och bildade regering med miljöpartiet och vänstern. Dom vågar inte ta itu med den här galenskapen som pågår. För många roffare, kapitalistanarkister, för många huggsexare och annat löst folk med dollartecken i ögonen är redan insläppta i borgen. Det är kört. För decennier framåt." Hoppas han har fel.