Håkan Juholt räckte inte till

Linköping2014-10-15 09:38
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vi var många som applåderade valet av Håkan Juholt som Partiordförande för Socialdemokraterna. Juholt förde in energi i en slokad partiapparat som krälade sig fram med hjälp av rostig rullator. Applåderna som ackompanjerade Juholts tal på partikongressen 2011 – jag var där – andades lättnad och befrielse. Tiden efter förlustvalet 2010 var en plågsamt pinsam process, där den ena tolvtaggaren efter den andra sa nej till att efterträda Mona Sahlin.

Månaderna gick. Insikten smög sig på, som en fästing som biter sig fast: Juholt är inte mogen uppgiften. Med facit i hand var det så det var, och ansvaret vilar ytterst på partiapparaten och valberedningen.

Nu uppmärksammas Daniel Suhonens bok "Partiledaren som klev in i kylan". Suhonen, nära lierad med Juholt då det begav sig, beskriver i intervjuer Juholts fall som en logisk konsekvens av intrigerande högersossars skamliga agerande. Snacka om platt, endimensionell slutsats. Men Suhonen får åtminstone rubriker. Efter att ha läst utdrag ur boken konstaterar jag att Stefan Löfven, i dag partiordförande, var en av få toppsossar som höll huvudet kallt när den hårda kulingen övergick i storm. Löfven tycks äga den moraliska resning som Wanja Lundby Wedin med flera saknar.

Underhuset i det brittiska parlamentet röstade ja till att erkänna Palestina som självständig stat. Är Jan Björklund (FP) informerad?

G–punkten existerar inte, hävdar ny forskning. Först det ihärdiga förnekandet av Jultomtens och Jesu existens, å så nu detta. Tillvaron rämnar när gamla sanningar ryker, hur ska det sluta.

Gunbritt Eklöf, Vikingstad, svävar som på moln i dag. Hon vinner tavlan med Elvis–motiv som Veronica Bergqvist Stoltz sponsrar FredagsFrågan med. Gunbritt och 159 andra visste att 1969 är rätt svar. Det årtalet glömmer hon inte. Hon gifte sig då. Torbjörn Lindqvist, leg dragare, drog vidare följande winners: Lena Glimfjäll, Nykil (cd–box med Björn Afzelius), Anna–Karin Peniou, Linköping ("Så olika–så lika", texter av Rebecka Barjosef och Ingemar E L Göransson), Marie Carlsson/Lopes, Nacka (Elvisunderlägg), Kenneth Nilsson, Motala (Riksettan).

Corren–Triss: Iris Lund, Ljungsbro, Per–Anders Karlsson, Linköping, Egon Hult, Linköping, Janet Åkesson, Boxholm, Marie Eriksson, Linköping.

Å nu upphäver vi en kollektiv applåd, riktad till Stellan Boozon, Linköping, för följande formidabla skaldestycke: ""Den vår de svage kallar höst/jag trycker Corren mot mitt bröst./Och djupt därinne tänds nu lågan/ när jag återfinner Fredagsfrågan!" Bonus–Triss kommer som ett brev på posten, Stellan.

Men hallå där! Många slarvar och skriver inte ut adressen, vilket tvingade mig att genomlida tre sömnlösa nätter i sällskap med hitta.se (å fyra närgånget nyfikna ragdolls). Skärpning, tack.

Torbjörn Gustavsson är bygdeskribent & S–krönikör torbjorn.gustavsson@corren.se