Erik Wallsten frågar i en krönika i Corren 12/12 ”några borgerliga debattörer” – däribland mig – varför vi ”tjatar” om att minska invandringen och om vi tycker att Sverige hjälpte för många judar under andra världskriget.
Ett mycket obehagligt sätt att misstänkliggöra. Naturligtvis ska alla som kommer till Sverige och söker asyl beviljas det om man har asylskäl, och naturligtvis ska inga volymtak sättas.
Däremot är jag övertygad om att migrationsdebatten i Sverige måste bli öppnare, och att Sveriges asylregler i dag ligger lite för långt före övriga EU-länders. Detta har medfört att Sverige med 2 procent av EU:s befolkning i dag ger flest människor (20–35 procent av de som flyr till EU) asyl av alla EU:s länder. Genom att anpassa några regler (uppehållstillstånd, anhöriginvandring) kommer trycket på Sverige att minska, vilket möjliggör fortsatt uthålligt generösa regler i EU-tät.
De som i stället vill göra reglerna än mer generösa riskerar att Sverige går in i väggen och klarar mottagning, integration och få i arbete allt sämre, risken är stor att folkopinionen vänder och att Sverige blir mycket restriktivt. Jag hoppas att jag har fel, men skulle detta inträffa vilar ansvaret stort på Erik och alla som i dag i bästa välmening aldrig vill anpassa till övriga EU, bara ligga än längre före.