Det finns politiker som vill och det finns politiker som inte vet vad de vill. En bra politiker har intentioner och försöker få genomslag för dessa.
I mindre kommuner, som Åtvidaberg, präglas ofta kommunalpolitiken av personer som funnits med länge, ibland alltför länge. De vet hur ärenden ska prånglas igenom beslutsprocessen och hur man fattar beslut i olika informella grupperingar. Politiken blir visionslös och de kommunala tjänstemännen som inte får tydliga besked om färdriktningen tar över initiativ och förslag i olika skrivningar och utredningar. Det är bekvämast så för de visionslösa politikerna som sedan döljer sin oförmåga med fullständigt innehållslöst tal om mod, visioner, förändring, framåtanda med mera.
När man inte riktigt vet vad man vill eller vad man ska svara så är det enklast att varken bemöta kritik eller svara på frågor och absolut inte i de medier som når befolkningen. Rågången mellan politiker och tjänstemän blir allt mer otydlig. Vi får tjänstemän som tar saken i egna händer och politiker med mål att få så många arvoderade uppdrag som möjligt.
Det här ger alltså mera makt åt tjänstemännen samtidigt som nya entusiastiska och ofta kunniga förtroendevalda tröttnar och ger upp. Det blir allt svårare att rekrytera nya medborgare för att engagera sig politiskt.
Dessa problem har uppmärksammats många gånger tidigare. Men 0ibland blir det så påtagligt att man som medborgare måste protestera mot oskicket. Politiker som har verkat i många år och som har många uppdrag borde fundera över sin situation. Självinsikt är helt klart en bristvara