Bara i New York finns hans namn i alla stadsdelar, sammanlagt på åtta ställen. När jag skulle genomföra en liten operation när jag bodde i New York och narkosläkaren upptäckte att jag representerade Sverige, fick jag inte betala. Jag kom ju från Raoul Wallenbergs land. Liknande upplevelser har jag hört från andra. Någon viktigare symbol än Raoul Wallenberg finns inte: Svensken som valde bort en bekväm tillvaro och byggde en organisation som i andra världskrigets slutskede i Budapest räddade 100 000 judar undan Förintelsen. Han fick plikta med sitt liv för sitt humanitära engagemang.
Tack vare Raoul Wallenberg, Folke Bernadotte, Gilel Storch och andra räddades flera tusen judar direkt till Sverige. Unga människor som Ingrid Segerstedt Wiberg och Inga Gottfarb kunde välkomna dem och förmedla vård och ingångar till ett liv i Sverige. Allt detta har gett Sverige ett viktigt anseende. Det grumlades den första tiden efter kriget av att nazister och judehetsare som Per Engdahl och Einar Åberg spred propagandalögner över världen. Diktaren Stig Dagerman skrev i en av sina dagsverser om skriftställaren Einar Åberg: ”Vår nya röst i världen/är en hyenas skall.”
Tyvärr uppmärksammas Sverige nu på nytt i stora delar av världen för judehets. President Obamas särskilda sändebud besökte för några år sedan Sverige efter uppmärksammade antisemitiska utbrott i Malmö. Jag följer amerikanska medier och det går inte en vecka utan att judarnas situation i Sverige uppmärksammas. Det finns en verklighetsbakgrund till den dåliga publiciteten. De cirka 7000 människor som är medlemmar i judiska församlingar i Sverige har de senaste åren känt sig svårt utsatta. Antisemitismen är inte död.
En reporter i Studio ett ställer frågan till Israels ambassadör: ”Har judarna själva något ansvar för den växande antisemitismen som vi nu ser?” Det är klassisk antisemitism. Ingen anklagar den lokala kinesrestaurangens ägare för vad regimen i Peking gör i Tibet. Men judar i Sverige anses ansvariga för allt Israel gör. När Linköpings kommun finansierade att den ökänt judehatiske hiphopparen Daniel ”Dani M” Monserrat får framträda inför ungdom i staden visar det på att alla varningsflaggor halats. Dani M framträder efter attacken i Paris på den konspiratoriska siten Vakna och vill inte utesluta att ”Rothschilds” låg bakom Paris-dådet.
Dani M är inte ensam. Lyckligtvis finns dock andra röster. För två år sedan fick Siavosh Derakthi Raoul Wallenbergpriset för att han – själv ung muslim – grundat ”Unga mot antisemitism och främlingsfientlighet” i Malmö. När inte ens kommunala organ kan hålla rent mot intoleransen behövs sådana röster mer än någonsin.
För 70 år sedan kom Hedi Fried och hennes syster Livia Fraenkel till Sverige med Folke Bernadottes vita bussar, från koncentrationslägret Bergen-Belsen där deras föräldrar mördats. De har rest runt i skolor och upplyst om nazismen fasor. När Livia Fraenkel nu berättar att hon inte längre känner sig trygg i Sverige är det ett skrämmande vittnesmål om hur judehatet tillåtits ta plats. Det Sverige som en gång sände Raoul Wallenberg till Ungern tillåter nu antisemiter från sina estrader. Det är ett historiskt nederlag för det svenska samhället.