Sommar efter sommar, samma visa. Ont om vikarier och vårdplatser stängs. Det vållar otrygghet och irritation, och kan innebära att människor som behöver vård inte får den och därmed är bristen alltså en fara för hälsa och liv. Samtidigt är det ingen nyhet. Under hela 2000-talet har det varit känt att vården och omsorgen lider brist på personal.
Arbetsgivaren måste ta till sig kritiken och fråga sig vad den gör för fel. Universitetssjukhuset i Linköping är inget undantag. I tisdagens Corren berättade tre sjuksköterskor om sina arbetsvillkor och hur de tror att situationen med sjuksköterskebrist kan förbättras. Två av sköterskorna har lämnat landstinget för andra arbetsgivare. Sofie för att fortsätta som inom hemsjukvården som numera finns i kommunal regi, Linda sade upp sin fasta anställning för att jobba timmar för ett bemanningsföretag. Emma arbetar kvar på kirurgen på US.
Sofie och Linda tjänar visserligen mer än en genomsnittlig sjuksköterska, men ingen av dem anger lönen som skäl för att de lämnade landstinget. Annars är dålig lön en anledning till att många sjuksköterskor söker sig till främst privata arbetsgivare, där de kan få rejäla plånbokslyft. Emma på US säger att hon är nöjd med sin lön som specialistsjuksköterska på 30 300 kronor plus ob-tillägg. Ingen av dem ångrar heller sitt yrkesval. De vill vara sjuksköterskor. Alla tre nämner dock arbetsvillkoren som orsak till missnöje. Dåliga scheman, för hög arbetsbelastning, fel fokus på arbetsuppgifter och bristande syn på kunskap, patienter och personal, är några exempel. För bristen på sjuksköterskor handlar egentligen inte om brist i ordets rätta bemärkelse. Sjuksköterskor finns och utbildas, det är bara de att de söker sig till andra arbetsgivare alternativt sysslar med fel saker inom landstinget - ett alldeles för vanligt resursslöseri!
Sveriges offentliga arbetsgivare – de enskilda arbetsplatserna, landstingen/regionerna och till syvende och sist SKL – borde skämmas. Samtidigt borde de känna en stark motivation att förändra situationen. Sjuksköterskornas kunskap, erfarenheter och förslag till utveckling måste tillvaratas. Som läget är och har varit under så lång tid fungerar det uppenbarligen inte. Tack och lov finns flera andra arbetsgivare att söka sig till. De har hjälpt till att lyfta sjuksköterskornas arbetsvillkor till debatt och sett till att många fått bättre och mer självständiga förutsättningar. Det borde även ligga i den offentliga arbetsgivarens intresse att tillgodose, de har inte längre monopol på sjukvårdspersonalen - eller patienterna. Ska kvalitet finnas kvar i den offentliga vården behöver den börja värdera sina sjuksköterskor högre.