Valrörelsen har följts av en rad löften. Nu är det dags att gå från ord till handling. Nästan alla partier har hävdat betydelsen av att nyanlända tar till sig det som kallas för svenska värderingar som ett steg i en anpassningsprocess till det svenska samhället. Ingen har dock berättat hur det ska gå till och vad det innebär eller ens varför det är viktigt.
Svaret på frågan varför det är viktigt blir naturligtvis att människor som kommer till Sverige ofta har levt ett liv efter andra kulturella normer som krockar med vad som kan anses vara normerande för Sverige. För många politiker har det varit svårt att acceptera även om verkligheten skriker dem rakt i örat. Allt för många som är för en mångkulturell politik rycker samtidigt med jämna mellanrum ut för att förklara varför kulturella skillnader inte finns i annat än mat och dans.
Det är en av anledningarna till varför det varit så svårt att uppnå en allmän acceptans för att exempelvis hederskultur förekommer. Att förneka kulturella skillnader och samtidigt argumentera för ett mångkulturellt samhälle borde för de flesta innebära en viss motsägelse.
De flesta som inte ägnar sig åt ideologisk förnekelse har nog kommit fram till att kulturella skillnader inte stannar vid skojiga maträtter och spännande dansformer. Och det är tydligen där som så kallade svenska värderingar kommer in i bilden. Det vill säga att uppskattningen av mångkultur har sina begränsningar även för de största entusiasterna.
Därför bör politiker som menar att nyanlända på olika sätt ska anpassa sig till vad som kan anses vara normerande i Sverige också göra skillnad mellan ett mångkulturellt samhälle och en mångkulturell politik.
Sverige är ett mångkulturellt samhälle i dag. Och för den som inte vill införa olika typer av tvångsmetoder eller deporteringar kommer det förbli så. Det i sig betyder inte att politiken behöver finansiera det.
Nu finansieras organisationer just för att de ställer sig vid sidan av normerna i samhället. Det är avvikelsen som finansieras. Inte normen. Politiker tycks alltså anse att nyanlända å ena sidan ska introduceras till vad som kan anses vara svenska värderingar.
Å andra sidan ska de också så småningom lära sig att det finns statliga bidrag att hämta för den som vill upprätthålla en kultur som mycket väl kan strida mot svenska värderingar beroende av hur dessa definieras. Och det är precis där alla löften om att lösa delar av anpassningsproblemen för nyanlända krockar i en motsägelse. Ord och handling ger dubbla signaler.
Mitt tips till politiker är att inte bara tjata om att vara tydliga utan också se till att ord och handling går hand i hand.
Människor ska naturligtvis kunna leva med olika traditioner i Sverige och kunna samlas för att diskutera sin kultur eller sin identitet så länge de inte strider mot svensk lag. Men inget säger att den typen av verksamhet ska finansieras av staten. Vill politiker att människor som kommer hit ska förstå vad det är som gäller i Sverige är ett första steg att vara konsekvent.
Introducera gärna svenska värderingar. Men dra samtidigt in alla bidrag till föreningar som signalerar att det är lönsamt att inte anpassa sig till dem.