Men trovärdigheten i deklarationerna krockade med DN:s publicering av polisens underrättelseavdelnings rapport som hävdar att områden i Sverige som klassas som ”särskilt utsatta” ökat från 15 till 23 under de två senaste åren.

För ett år sedan skrev jag i Aftonbladet att regeringens satsningar på utbildning och rasism blir verkningslös om den polisiära närvaron i hela landet inte förmår att signalera vem som innehar våldsmonopolet i Sverige.

Jag skrev att: "Om ytan Sverige ses som arenan för en pågående maktkamp mellan myndigheter och andra intressen som strider mot samhällets normerande värderingar, måste staten genom polisen dels tydliggöra vem det är som regerar på ytan. Dels klargöra att försök till att utmana det får ödesdigra konsekvenser för förövarna".

Naturligtvis hävdade jag också att det inte bara räcker med polisiär närvaro utan att även andra sociala insatser behövs för att för att de områden som anses vara utsatta ska kunna fungera. Principen måste nämligen vara att alla människor i hela Sverige ska uppleva samma skydd och samma trygghet oavsett var i landet de lever sina liv.

Det finns dessutom sannolikt ett samband mellan diverse rasistiska föreställningar och trygghet. Om rädsla är en av faktorerna som leder till rasistiska föreställningar är sannolikt trygghet en av de faktorer som dämpar rasistiska föreställningar.

Ett polisiärt och institutionellt vakuum fylls naturligtvis genast ut av kriminella gäng, klanledare och självutnämnda moralpoliser. Mer behöver inte Sveriges rasister och muslimhatare för att få den bekräftelse de letar efter. Regeringens antirasistiska satsningar därmed verkningslös.

Men regeringen valde att i handling fortsätta svika de delar av Sverige där många bor som utsätts för rasism och istället 2016 ge vetenskapsrådet uppdraget att göra en snabbutlysning om forskning kring rasism.

Det är häpnadsväckande att politiker kan se åhörarna i Järva i ögonen och uttrycka visioner om framtiden istället för att med stillsam ödmjukhet be människor om ursäkt.

Rapporten från polisens underrättelseavdelning är ett bevis på att regeringen misslyckats eller helt enkelt valt att blunda för det uppenbara. Alla diskussioner om integration eller anpassning. Arbete eller utbildning. Rasism eller andra former av främlingsfientlighet framstår som inget annat än pliktskyldigt babbel när svenska medborgare i Sverige förvägras det skydd de förtjänar för att de bor på fel ställe.

Inget! Absolut inget är viktigare än att människor känner sig lika skyddade av svenska myndigheter och polis oavsett var de bor eller varifrån de kommer. För om den känslan inte infinner sig försvinner möjligheterna för rättsstaten att konkurrera med klanstrukturer, religiös extremism och kriminella gäng som erbjuder ett alternativt skydd för de bortglömda.