Klackarna i taket! Linköping blir värdkommun för Fair Trade Forum 2017, vilket kommunalrådet Nils Hillerbrand (MP) i torsdagens Corren uttrycker sin glädje över. Som inspirerade uppladdning för detta event i den rättvisa, etiska handelns tecken har han denna helg åkt till Göteborg.
Där hålls nämligen årets Fair Trade Forum i dagarna tre med nationellt sammanstrålande nätverkande rättviseaktivister och representanter från Sveriges certifierade Fairtradekommuner. Och en sådan kommun är ju Linköping sedan 2009, efter att den då styrande borgerliga alliansen beslutat att detta var en bra idé.
Därför satsas våra skattepengar på att köpa in Fairtradevaror som kaffe, te och bananer till kommunens arbetsplatser, skolor och äldreboenden.
Kommunen ägnar sig också åt propagandaverksamhet för att övertyga oss om hur toppen det är med Fairtrade. "Håll dig uppdaterad på vilka aktiviteter och evenemang som är på gång genom att följa Fairtrade City Linköping på Facebook", tipsas det på kommunens hemsida.
Linköping är som bekant platsen där idéer blir till verklighet. Men ärligt talat. Var just denna Fairtrade City-idé så smart att förverkliga, egentligen? Visst, det tycker säkert LO och Svenska kyrkan, som står bakom det "oberoende" Fairtrade i Sverige och dikterar vilka krav som gäller för att kvala in under dess banér.
Och visst, i mångas ögon förefaller det progressivt, kreddigt och världsförbättrande ansvarstagande att stoltsera som medlem i Fairtradeklubben.
Vi vill göra gott, vi vill hjälpa hårt arbetade människor i fattigare länder att få en drägligare tillvaro, det är absolut inget fel med att engagera sig för schyssta villkor inom den internationella handeln.
Men stå då upp för riktig marknadsekonomi, en fri handel över gränserna utan diskriminerande tullar och snedvridande subventioner.
Fairtrades alternativa handelssystem däremot är mindre lyckat, vilket visats av forskningsstudier från bland andra University of London 2014, från Berkeleyuniversitetet 2012, från Lunds Universitet, SLU och AgriFood Economics Centre 2009.
Produktionen är dyr och ineffektiv. Småskaligheten och de reglerade minimipriserna konserverar redan utsatta ekonomiska och sociala förhållanden.
Mekanismen för utbud och efterfrågan rubbas, följden är kostsam överproduktion av exempelvis kaffe. Mycket tvingas Fairtrades kontrakterade bönder dumpa på den vanliga marknaden, vilket gör det kärvare för reguljära kaffeodlare att klara plus och minus.
Kan vi inte fundera lite på hur vettigt det är att officiellt stödja sådan "rättvisa" från Linköpings sida?