"Lantbrukaren är förvisso inte bara en producent av mat, utan sköter också värdefulla miljöresurser och förvaltar viktig biologisk mångfald". Det skriver ingen mindre än Carl XVI Gustaf i boken "En värld i förändring. Kungliga miljökollokvier 25 år" (Fri tanke, 2017), där han berättar om sitt långvariga engagemang i natur- och miljöfrågor.
Att kungen hyser ett positivt, uppskattande intresse för det svenska lantbruket och dess utveckling i allt hållbarare riktning är förstås glädjande. Detta särskilt som våra moderna bönder under senare tid fått något av ett suspekt rykte i opinionen.
Högröstade ekofantaster, inte sällan urbana medelklassradikaler, har framgångsrikt lyckats svartmåla det konventionella mineralgösselbruket och vunnit gehör hos trendkänsliga partipolitiker. Hundratals skattemiljoner plöjs varje år ner i subventioner åt framställning av ekoprodukter som påstås vara nyttigare, hälsosammare, godare och miljövänligare.
Men i forskningen finns knappast något stöd för detta. Snarare är ekovurmen uttryck för grön romantik och ett främlingskap inför dagens högteknologiska, dynamiska och kunskapsintensiva lantbruksnäring som inte längre går att känna igen från Astrid Lindgrens skildringar av bondesamhället i det tidiga 1900-talets Småland.
Till råga på allt räknar statsmakten officiellt nutidens bönder som en nära nog kriminell grupp. I den gällande Miljöbalken stämplas nämligen jordbruket som "miljöfarlig verksamhet", något som den sittande S/MP-regeringen håller fast vid.
Det är givetvis fullkomligt absurt och djupt kränkande mot en hel yrkeskår som på landsbygden försörjer oss med livsmedel i kvalitativ världsklass. Om det ska anses miljöfarligt att producera mat, får vi väl helt enkelt börja trolla fram det magen kräver ur tomma intet - alternativt sluta äta och ta konsekvenserna.
Allvarligt talat, mycket av den mindre smickrande bilden beror sannolikt på att de flesta svenskar inte som förr har någon levande kontakt med jordbruket. Många har Emil i Lönneberga på näthinnan och uppfattar denna äldre epok som normerande. En bredare förståelse saknas därför hur 2000-talets oändligt mer professionella och effektiva bransch egentligen fungerar.
Det är olyckligt och föder en ogrundad misstänksamhet som tyvärr färgar rådande politiska stämningar. Det bör vi försöka ändra på, ty säga vad man vill om Carl XVI Gustaf men i ett jordbrukslän som Östergötland är det nog inte svårt att instämma i dessa kungsord: "Våra unga lantbrukare måste uppmuntras att stanna på sin jord och fortsätta sitt viktiga arbete - och därigenom bilda ryggraden i en modern och blomstrande landsbygd och i samhället som helhet".