- De vill bara behålla pengarna för sig själva.
- Självständighet? De hade de ju inom ramen för det spanska regionala självstyret.
- Vilka är ungdomarna på gatorna? Det är FC Barcelonas hejaklack som blandat ihop fotboll och politik.
- Polisingripandena känns dumt och onödigt, men jag hoppas att de där ledarna får vad de förtjänar.
Några röster från vanliga spanjorer utanför Katalonien. Jag är i Andalusien, turismen till trots, en av Spaniens fattigaste regioner med över 25 procents arbetslöshet och minst lika stor svart sektor. Här har socialisterna styrt i 30 år och trots omfattande subventioner från Madrid kämpar man fortfarande med effekterna av finanskrisen för snart tio år sedan. Här finns det inget utrymme eller förståelse för tjafs eller högt politiskt spel.
Tålamodet hat tagit slut i många läger. Spaniens ledande tidning El Pais har lagt upp en lång artikel på sin hemsida som berättar en annan historia än den vi läst och sett de senaste veckorna. Under rubriken ”Fem år av lögner om självständighet i Katalonien” redogör man steg för steg hur den katalanska regionregeringen medvetet bortsett från lag och konstitution för att ”skapa en självständighetens myt”.
Samtidigt på sin tillflyktsort, i Bryssel, sitter den avsatta regionpresidenten Carles Puigdemont och funderar på vad han ska ta sig till. Efter en belgisk arresteringsorder utgått och han överlämnat sig till polisen, väntar nu alla på den 17 november då en domstol ska avgöra om han och fyra av hans kolleger ska utvisas till Spanien och den spanska rättvisan. Där finns redan förberedda åtal för uppror och olovlig användning av offentliga medel.
Puigdemont kan omöjligt vara särskilt smart. Han har till exempel städslat en känd asyladvokat, Paul Bekaert, känd för att bland annat arbetat för asyl åt medlemmar av den baskiska terroristgruppen ETA. Samtidigt fortsätter han att bygga sin myt. I en artikel i The Guardian i måndags fortsatte han att hävda att han har ”en klar majoritet för ett katalanskt oberoende” bakom sig fast han inte fick majoritet i förra valet. Allt medan kostnaderna för hans agerande börjar analyseras.
Mellan 0,3 och 2,5 procent av BNP räknar centralbanken med kan gå förlorade de närmast två åren. Det rör sig om mellan 3 och 27 miljarder euro.
Det kan heller inte vara särskilt välkommet för Carles Puigdemont att USA:s senats underrättelsekommitté upptäckt rysk inblandning i separatiströrelsens opinionsuppbyggnad.
I förra veckans utfrågning av Facebook, Twitter och Google kunde företagen inte ge svar på hur omfattande den ryska inblandningen kan ha varit men senatorerna fastslog att ”vi vet att ryssarna var inblandade i de franska och tyska valen, nu har vi också fått veta att de även var inblandade på separatisternas sida i Spanien”. Kommittén lutar sig mot samstämmiga rapporter från CIS, NSA och FBI och konstaterar: ”Moskva har orkestrerat hemliga underrättelseoperationer såsom cyberaktivitet genom insatser från ryska myndigheter, statskontrollerad media, tredjepartsaktörer som betalade media aktörer, ”troll”.
Varför skriver man två artiklar om en spansk kris som svenska medier nu prioriterat ner? Därför den just nu ger den bästa inblicken i hur ”modern” politik och media ser ut. Vi bör se och lära.
Snabbt.