En läsare skriver till Språkspalten: ”Kan du reda ut om det är någon skillnad mellan uppvuxen och uppväxt? För mig är det senare ett substantiv men jag tycker jämt att man ser det använt som en synonym till uppvuxen numera.”
Någon skillnad är det förstås. Jonas Gardell har skrivit en självbiografisk bok som heter ”En komikers uppväxt”, för att ta ett exempel på en entydig användning. Men det är ju inte ett sådant fall som leder till tvekan, utan formuleringar som ”Hon är uppvuxen i Falköping” respektive ”Hon är uppväxt i Falköping”.
Jag hittar inget stöd för någonting annat än att de två formerna är utbytbara i exemplet. Uppväxt kan med andra ord vara såväl substantiv som adjektiv.
Verbet växa har sedan lång tid tillbaka de båda böjningsformerna vuxit och växt; båda är vanliga och valet är fritt. Historiskt sett är vuxit äldre.
Tydligen har en del personer uppfattningen att växt inte ska användas om människor, men varifrån den kommer vet jag inte, och något rimligt stöd har den knappast.
Ett lite roligt ord som jag fick mig tillskickat är eho, som betyder ”vem som helst”, ”vem det än må vara”. ”Eho som förtörnar sin moder, / snart svider på världsdomens dag”, heter det i en rad från 1907.
Eho finns inte med i senaste upplagan av Svenska Akademiens ordlista. Men är det därmed helt utdött? Vad säger spaltens läsare, är det någon som använder det?