Vanans makt är stor i språket. Åtskilliga är de ord som har tett sig avvikande ett tag för att så småningom bli allmänt accepterade. Ibland går det dock trögt. Jag har fått mejl om ordet sjukt. Med några års mellanrum har det varit ett ämne i språkspalten.
Särskilt uttryck som "sjukt bra" eller "sjukt glad" låter underliga i mångas öron. Problemet ser ut att vara att ett negativt ord, alltså sjukt, kombineras med ett positivt. Det verkar motsägelsefullt, kan man tycka. Men i själva verket är det inget ovanligt att förstärkningsordet är negativt, medan hela formuleringen säger någonting positivt. Få har invändningar mot fraser som fruktansvärt gott. Och ännu färre skulle väl hävda att det är något fel med uttrycket jätteliten.
Vad det handlar om är säkert ovana, att sjukt med den här positiva innebörden är ett ganska nytt fenomen. I viss mån är det också en generationsfråga, då sådant som ”sjukt bra” först fick fäste i ungdomsspråket.
Grymt är ett annat ord som stilmässigt påminner om sjukt, när man talar om att något är grymt bra till exempel. Grymt används också fristående. Man kan säga att någonting är grymt, och menar då någonting positivt ganska allmänt sett.
Sjukt fungerar inte i samma grad fristående. Att utropa att någonting är sjukt uppfattas väl knappast som att det därmed också är bra. En viss tvetydighet finns nog i uttryck som "helt sjukt".
Att på någon mer saklig grund argumentera mot de här orden är alltså svårt. En annan sak är att man kan tycka att de är slängiga och lider av viss överanvändning.
Daniel Erlandsson skriver språkkrönika varje måndag. Skicka frågor och synpunkter till daniel.erlandsson@ostgotamedia.se