Civilminister Ardalan Shekarabi har lyft frågan om ett eventuellt förbud för tiggeri på gator och torg i Sverige. Frågan är kontroversiell och känslig och regeringen provar sig fram; kollar reaktionerna. Genom jämställdhetsminister Åsa Regnér och den särskilde utredaren Martin Valfridsson har små steg tagits åt förbudshållet till genom att avråda från att ge pengar till tiggare. Förra årets skärpta ton mot illegala bosättningar har också bidragit till att det inte skulle slå ner som en blixt från klar himmel med ett förbud.
Det är bra. Tiggeriet är – utöver de mänskliga tragedierna – en större politisk fråga än vad man kanske tänker på till vardags.
Personligen är jag övertygad om att det utbredda tiggeriet är en av de allra viktigaste förklaringarna till den snabba tillväxten för Sverigedemokraterna. Tiggare utanför Ica, Konsum och Bolaget – och överallt annars – var närmast helt otänkbart för något decennium sedan.
Nu bildsätter alla dessa tusentals tiggare Sverigedemokraternas berättelse om vad utlänningar och invandring är. De flesta människor känner sig obekväma med tiggeriets tydliga under- och överordning. Det känns som om Sverige backar tillbaka till ett samhällsläge som egentligen ingen vill ha.
SD har skickligt sett till att orkestrera frågan till sin fördel. Minns till exempel den mycket uppmärksammade affischkampanjen i Stockholms tunnelbana där partiet på broken english bad utländska besökare om ursäkt för tiggeriet. Kampanjen blev superlyckad i och med att alla övriga partier och aktivister ryggmärgsmässigt tog avstånd från SD:s kampanj. Vilket återigen ”bevisade” att det bara var SD som ville göra något åt tiggeriet.
Att förbjuda tiggeri är förstås mycket grannlaga. Hur motbjudande kan det inte vara att en mäktig stat via statsråd med i sammanhanget monsterlöner meddelar fattiga människor att de förbjuds att tigga smulor vid de burgnas bord?
Men steg för steg kan säkert ett betydande antal tidigare S-väljare återvinnas från SD. Vilket är helt nödvändigt om Socialdemokraterna ska växa till sig och stärka sina möjligheter att bilda en något mindre tanig regering efter nästa val.