En läsare vid namn Elov Larsson skriver att han har mött uttrycket "ta kol på" i tidningstext flera gånger och påpekar att det heter ta kål på, vilket ju är helt riktigt.
Men varifrån kommer det, undrar han.
Det handlar alltså om växten kål och inte om grundämnet kol (som däremot återfinns i lägga på ett kol). Från början var uttrycket "göra" eller "få" kål på något. Nu är "ta kål på" klart vanligast. Vad det handlar om ursprungligen är kålsoppa, till vilken man hackade kålen. Då kan man förstå den senare och nu helt dominerande bildliga betydelsen att förgöra något, göra slut på.
Till soppan hör även uttrycket lika goda kålsupare, med vilket avses att den ena inte är bättre än den andra. Supa betyder i det här fallet sörpla – supanmat var mat man åt med sked. Så bokstavligt talat innebär lika goda kålsupare att de inblandade åt kålsoppan på samma sätt. Enligt Wikipedia var det Hertig Karl som myntade uttrycket 1599.
Som en vidareutveckling av detta finns uttrycket kålsuparteori, som används kritiskt när man anser att någon inte förmår göra åtskillnad i tillräcklig utsträckning. Man drar alla över en kam, kanske man kunde säga med ytterligare ett metaforiskt uttryck.
Sammanblandningen av kål och kol är inte så oväntad, av det enkla skälet att de låter likadant. Homofona kallas ord med lika uttal men olika stavning.
Avslutningsvis, en fråga till läsekretsen: På 30-talet i Åtvidaberg använde äldre människor ibland uttrycket "du är allt en jyskel", berättar Ingemar Haglund. Innebörden var nog i stil med skälm eller spjuver, skriver han. Men vad är det för ord? Är det andra som känner igen det? Källorna ger inga svar. Hör gärna av er!