Till Språkspaltens återkommande frågor hör den om de och dem. Det brister i kunskap om när respektive ord ska användas, påpekar med jämna mellanrum läsare. Arne Jarl och Gun Jareblad skriver med samma infallsvinkel på frågan, nämligen att dagens journalister och yngre skribenter inte vet hur det ska vara och följaktligen ofta gör fel.
Det är mycket möjligt att detta delvis är en generationsfråga. Säkert brister kunskapen på vissa håll. Värt att notera är dock att det finns fall som är långt ifrån självklara och där den vedertagna uppfattningen numera är att både de och dem kan användas. Särskilt konstruktioner med de/demsom.
Utan att nu fördjupa oss i grammatiken kan vi konstatera att det har skett en viss förskjutning och att en tidigare norm inte fullt ut gäller. Det är då språkdiskussioner uppstår.
Frågan är vart utvecklingen är på väg. Under 1960- och 1970-talen fanns en tendens till att dom blev mer accepterat som genomgående term – så låter det ju när vi pratar. Men den utvecklingen kom av någon anledning av sig.
Arne Jarl uppfattar att tendensen i dag är att ordet dem överanvänds och han spår till och med att dem kommer att ta över helt på bekostnad av ordet de.
Olle Josephson, före detta chef på Språkrådet, har skrivit om en annan lösning: att ordet de blir den enda formen på sikt. Argumenten lyder att de redan i dag är betydligt vanligare och att en felanvändning ofta är mindre störande i den riktningen. Dom som enda skriftform vore ett för radikalt ingrepp, menar han.
Ett möjligtvis något förenklat men inte orimligt råd vid osäkerhet är därför också: chansa på de.