”Vad är det för ena dårar som härjar i stan ...” Det som händer nu med Linköping leder tanken till Olle Adolphsons visa om rivningar på sin tid i Stockholms stadsbild. Linköpings politiska styre har drabbats av förtätningssjuka i sin strävan efter att ”sätta Linköping på kartan” som någon i stadshuset har uttryckt sig. Som om stan inte funnits sedan början av medeltiden.
Nu ska här ska byggas tätt och högt, det ska bli trångt i stan för Linköping ska minsann bli en storstad. Varje öppen yta, tänkbar som otänkbar, ska bebyggas med ett gytter av bostäder, radhus, villor och hyreshus som av ideologiska skäl ska blandas om vartannat. Bostäder ska byggas tätt inpå Tinnis och golfbanan ska ersättas med bostäder. Tätt, tätt. Correns ledare 10/2 utbrister ”Vad är det för stolligheter som är på gång?” Och många Linköpingsbor har länge förgäves framfört kloka synpunkter i Corren. ”Spara gröna ytor till nästa generation” manar exempelvis Thomas Carlsson 9/2 och Roland Appelskog tillfogar 14/3: ”Linköping behöver sina gröna ytor”. Carina Stolt instämmer 16/3: ”Vi vill bibehålla vår unika miljö”. Just det är vad vi vill.
Väljarna har gett politikerna i stadshuset i uppdrag att sköta staden efter bästa förmåga. Men det är kanske just vad de gör? Det vore annars klokt av dem att lyssna på gräsrötterna men de ska till varje pris driva igenom sin vilja. Det har gått prestige i detta så det gäller att inte vika en tum. I stadsbyggnadsfrågor tycks dessvärre råda politisk konsensus. I stadshuset lever man av allt att döma i den föreställningen att demokrati innebär fullmakt för de som valts att styra och ställa hur som helst utan hänsyn till folkopinionen. Det skulle inte förvåna om kommande generationers beslutsfattare river i gyttret av huskroppar ”för att få luft och ljus”. Men då är grönområdena borta för alltid.
Man må dock ha vilken uppfattning som helst om nödvändigheten att förtäta staden men som höjden av kvalificerat oförnuft framstår ändå den omedelbart förestående förträngningen av Storgatan uppe vid p-huset Akilles. Inte nog att man stryper en stor infartsled till stadens centrum, där ska ett antal stora lönnar offras för att ge plats åt ett hus ”mitt i gatan”. Ett oslagbart stolleprov! Nej, vi är många som tycker det har gått för långt med förtätningen till priset av just öppenhet, luft och ljus.
Sverker Nordanskog