Ekologisk restaurering av vattendrag är på gång i Östergötland. När sådana planeras har inget intresse explicit företräde framför andra. Sakkunniga betonar vikten av samråd mellan natur- och kulturmiljöenheter, kommun, boende vid vattendraget, ofta med stora lokala kunskaper, ekonomiska intressen, markägare och ägare av vandringshinder. Ett sådant samråd måste ske i ett tidigt skede för att undvika konflikter och för att få en helhetsbedömning.
Länsstyrelsen har dock valt att inkognito besöka till exempel vandringshinder och sedan skicka ut skriftliga beslut. Avsikten är att ta bort all mänsklig påverkan på vattendragen genom att avlägsna ett vandringshinder i taget. Därmed skall ett naturligt vattenflöde med limniska nyckelbiotoper och vandrande fisk skapas.
Emellertid har hela landskapet sedan tusentals år utsatts för mänsklig påverkan. Sjösänkningsföretag har genomförts alltsedan medeltiden som lett till minskad vattenföring i vattendragen. Likaså under 1800-talet, inte minst efter svältåren 1867-68, för att skapa ny odlingsmark. Dessutom har skogsmarker i nutid utdikats för att höja produktiviteten i våra skogar. Detta har lett till uttorkade våtmarker och vattendrag. Storjordbrukets mekanisering har krävt omfattande täckdikning som snabbt skall leda bort vattnet.
En ekologisk restaurering av vattendrag kan alltså inte ske genom att ensidigt riva ut vandringshinder. Detta kan istället leda till en katastrof för det man vill värna. Utrivning av dammar riskerar att under torrsomrar ödelägga allt liv i och omkring vattendragen. Det krävs en integration av samtliga aspekter genom samråd. Länsstyrelsen måste återfå en helhetssyn på landskapet. Det går inte att göra enstaka ingrepp. Det är enögt och visar på en häpnadsväckande brist på bildning.
Per Linder