Om Linköping vill vara en framstående idrottsstad så måste det också visas utåt med hjälp av engagemang från dess invånare.
Kan en stad som utmålas som en av Sveriges mest segregerade hitta något att enas kring och visa att det inte är så farligt att beblanda sig med alla stadens invånare oavsett ursprung, religion, ålder och inkomst?
Ingen kan väl påstå att Linköping Arena är den mest charmiga arena som byggts under 2000-talet, men kan man göra den till en samlingsplats kan innehållet bli så mycket mer och vackert.
Minnet drar sig tillbaka till England och Southampton 1991. Detta var året innan Premier League startade och engelsk fotboll var fortfarande råbarkad, men med en fantastisk energi. Arenan tog ”bara” 15 000 åskådare men stämningen var elektrisk. Alla levde sig med i spelet, gammal som ung. De flesta hade en sak gemensamt: de älskade sitt Southampton, en del fotbollskunniga, en del inte.
Mina minnen av själva matchen är vaga, men det jag kommer ihåg var just inlevelsen, engagemanget och gemenskapen. Saints hade en ung Alan Shearer som tryckte dit tre bollar och gamla slitna The Dell kokade.
Med det vill jag säga att inramningen gör mycket till hur man uppfattar en fotbollsmatch, en medioker match kan därför ändå skapa minnen med hjälp av publiken.
Visa LFC-tjejerna uppskattning för det jobb de lägger ner på sin fotboll utan att få en bråkdel av vad motsvarande herrlag skulle få. Visa Europa och Uefa att damfotboll också är stark i staden på slätten ”Liunga Kauping”. LFC-PSG på onsdag alltså! Be there or be square! Kanske träffar du en ny kompis på köpet..
Förslag till LFC: sätt biljett priser 25 kronor för barn, ungdom, pensionär och 50 kronor för övriga. Då borde de flesta som vill komma ha råd.
Magnus Hamnér
Linghems SK