Vill instämma i Bror Gårdelöfs insändare (14/10) och då utifrån barnmorskors och sjuksköterskors verksamhet. Det är beundransvärt att så många fortfarande är anställda av regionerna runt om i Sverige. Arbetsmiljön, arbetstider, lönen (vilken i för sig fått en liten satsning i år) är urusla.
Men när försökte man sig på en förbättring av arbetstiderna? Senast måste varit när 40-timmarsvecka infördes 1968! Vårdförbundet förhandlade ner någon timme i veckan för de som jobbar treskift men nattpersonal fick streta på med samma veckotid.
Vår yrkesgrupp överbelastas av uppgifter som ligger långt ifrån yrket samtidigt som vårdkraven ökar och bemanningen per pass minskar. De flesta jobbar på ett treskiftsschema vilket innebär att samma vecka kan man jobba förmiddags-, eftermiddags- och nattpass. Man har på många ställen möjlighet att påverka sitt schema men i slutändan flyttas passen hit och dit för att få bemanningen att räcka till.
Politiker pratar om att bemanningsanställningar ska bort. Vem ska då sköta om sjukvården? Tror man att personal ska tvingas in i regionens anställning så får man nog läsa på om den fria arbetsmarknadens regler. Det väller in jobb på mobilen för både läkare och barnmorskor/sjuksköterskor från en mängd olika företag i Norden varje vecka.
Den yngre generationen inom sjukvård kommer att ställa helt andra krav och om inte arbetsgivaren tar det till sig kommer framtiden se mörk ut.
Precis som Bror Gårdelöf skrev ”ska jag behandlas som skit så ska jag ha bra betalt för det” och jag vill tillägga att det är inte enbart lönen utan arbetstid och möjligheten att få ledigt och påverka sitt schema.
Erbjud bra anställningsförhållanden så kommer fler att att vilja ha en fast arbetsplats, precis som föregående skrivit. Sverige lägger förhållandevis lite skattepengar till sjukvården jämfört med övriga Europa och ändå har vi en av hög vårdkvalitet. Slutsatser som då dras av många artiklar i Svensk medicin och av Läkarförbundet är att det är personalen man sparar in på och det känns.
Hellre hyr och dyr än trött och missnöjd