Nu har väljarna sagt sitt om vad vi tycker att politiker gjort och om deras förslag för framtiden. Att politiker skall uppskattas för det de har gjort och stå till svars för det de inte gjort är självklart i vår demokrati. Men nu väntar en period av minst 4 år då viktiga beslut som berör oss måste fattas för att vårt land inte hamnar på efterkälken på ett antal områden. Låt mig som amatör peka på områden där jag tror att ett ödmjukt och flexibelt ledarskap är en nyckelfaktor.
Börjar med skolan. Vi måste få ungdomar i skolåldern att placeras i skolor där sammansättningen från olika kulturer och hemmiljö måste bli huvudspåret. Troligen blir det då både bättre integration och kunnigare elever inför nästa etapp i livet. Och inte omöjligt att den otrygghet som idag finns i olika områden skulle minska.
Nästa område gäller skatter. I en intervju strax före valdagen pekade en professor i nationalekonomi som var på Sverigebesök på två skatter som var skadliga för vårt land. Ett var att kapitalskatten i förhållande till skatt på arbete och det andra var fastighetsskatten. Både avviker radikalt från andra länder. Slutsats blir att riksdagspolitiker borde samsas om en skattereform där bland annat en justering av skatt på arbete minskar och skatt på kapital ökar. Allt i förhoppning att vi jobbar mer och lägger mindre tid att skatteplanera de tillgångar som en del av oss innehar.
Jag tar ett område till. Sjukvården. Här har väljarna i stor skala varit negativa till både tillgänglighet och inte minst väntetider. Här är undertecknads egna idéer och förslag. Läkarna har med hjälp av sin kunskap och intellektuella kapacitet alltför stort inflytande på både bemanning och teknik. Och troligen en jätteförmåga att framhäva sin egen specialitet som den viktigaste. Här har troligen landstingspolitikerna en jättesvår uppgift att rätta avvägningar. Kanske skulle staten bli en starkare arbetsgivare, främst för alla universitetssjukhus.
Hur kan en regeringschef se ut som skulle kunna samla en majoritet för att ta fram förslag enligt ovan. Jag tror att Stefan Löfven med sin erfarenhet som förhandlare och 4 år som regeringschef passar för uppgiften. Att han säkerligen är både ödmjuk och inte svår att samarbeta med blir en viktig egenskap de närmaste åren.
Ett tips: Läs gärna Ernst Wigforss memoarer (i en klass för sig) och Ingvar Carlssons bok ”Lärdomar” så får man kunskap om hur personliga relationer med politiska motståndare spelar en inte helt obetydlig roll.