Hans Lindberg (Ordet fritt 7/11) anser att cykelvägar hör hemma i staden och att det är slöseri med skattepengar att anlägga dem på landet.
I staden längs dubbla körfiler finns ofta cykel- och gångvägar anlagda på bägge sidor om dessa samtidigt som hastighetsgränserna är satta till 40–60 km/tim. Busslinjer ligger tätt med några hundra meter mellan hållplatserna. Bilvägen och cykelbanorna har full belysning. Satsningarna finner knappt några gränser.
På landet trafikeras vägarna av last- och personbilar på vägar där hastigheten är satt till 70–90 km/tim. Mörkret råder på morgon och kväll under huvuddelen av året. Ofta finns inte ens en liten vägren att gå på utan möter man bilar som ofta kommer i hastigheter på 100–130 km/tim är det bara att hoppa i diket. Busslinjerna är bortrationaliserade och där de finns är det kilometer mellan hållplatserna.
Varför ska man då satsa skattepengar på G/C-vägar på landet?
15 procent av befolkningen i Östergötland bor på landsbygden. I Linköpings kommun är det 28 procent av befolkningen varav 38 procent av barn i låg- och mellanstadiet som bor utanför tätorten. Landsbygdsbon betalar i snitt 30 procent mer i skatt jämfört med stadsboende.
Den skatt som genereras på landsbygden måste också komma landsbygden till del. Gång- och cykelvägar är en prioriterad investering för att vi med livet i behåll ska kunna nå olika servicepunkter och bussarnas hållplatser. Man kan inte alltid hänvisa oss till att, förutom betala merparten av skatten, också lägga vår fritid och inkomst på att köpa och köra bil, en företeelse som också får ett allt mer högre skattetryck.
Det är kanske dags att vi delar upp del av skattepengarna till de kommundelar de genereras så att det blir tydligare.
Mats Walldén
Byalag 1050