I dag minns vi folkmordet i Srebrenica. Den 11 juli 1995 intog bosnienserbiska styrkor under ledning av Ratko Mladic enklaven Srebrenica i östra Bosnien-Hercegovina. De dagarna som följde blev kända som Europas största folkmord sen Förintelsen. Minst 8000 muslimska män och pojkar avrättades. Varför? De hade ”fel religion”, ”fel etnicitet” och ”fel namn”.
Folkmordet i Srebrenica och den etniska rensningen i Bosnien-Hercegovina föranleddes av en nationalistisk hatpropaganda som vi inte har sett på något annat håll i Europa sedan 1930-talet. I dag sitter de högst ansvariga i FN-domstolen för forna Jugoslavien i Haag, anklagade för de värsta brotten mot mänskligheten sedan Förintelsens dagar. Det handlar om tortyr i koncentrationsläger, belägringen av Sarajevo, massvåldtäkter, etnisk rensning och folkmord. 2007 beslutade samma domstol att händelsen i Srebrenica 1995 kan klassas som folkmord.
I dag finns även en EU-resolution som utropat 11 juli till minnesdag för Srebrenicas offer i hela EU och alla dess medlemsländer. Men något börjar gå fel igen. EU-valet för ungefär en och en halv månad sedan visade detta. Högerextrema krafter som använder hatpropaganda, i vissa fall inte alls så olik från den som föranledde folkmordet i Srebrenica, har gått starkt framåt i detta val. Har vi redan glömt? Srebrenica blev den yttersta konsekvensen av islamofobin. Låt inte detta ske igen. Omvärlden stod stilla och såg på medan hemskheterna inträffade. FN lämnade de flyktingar som sökte hjälp åt sitt eget öde.
Vi vek oss framför nationalismens mest destruktiva form. Det får vi inte göra igen. Och det minsta vi kan göra i dag är att aldrig glömma de offer som föll för Europas största folkmord sen andra världskriget i modern tid, i vårt närområde. Vi får aldrig låta det upprepas igen någonstans i Europa. Vårt starkaste vapen mot de islamofobiska, antisemitiska och antidemokratiska krafterna som växer sig starka igen är att aldrig glömma. Det är vår skyldighet.