Det ser för närvarande bra ut för Vänsterpartiet i opinionsmätningarna. Det kan till stor del förklaras av att man lyckats surfa fram på en myt man själva skapat. Myten om att de privata välfärdsföretagens vinster går ut över kvaliteten i vård, skola och omsorg. En myt som även Socialdemokraterna hängt på fast man egentligen vet att det inte stämmer.
Visst har en del välfärdsföretag kunnat kamma hem lite väl stora vinster. Men det beror mindre på dem själva än på kommunernas oförmåga att hantera sina egna kostnader och brister i upphandlingen. För det finns inget som säger att vi skulle fått en bättre och billigare vård och skola om all verksamhet bedrivits av kommunerna själva.
Tvärtom, kan till stor del välfärdsföretagens vinster förklaras av att kommunerna betalar för mycket för den verksamhet man bedriver i egen regi. Kommunerna har själva alltid kunnat vara med och konkurrera i anbudsgivningen vid alla upphandlingar. Det är därför alltid kommunernas egna kostnader för samma verksamhet som legat till grund för vad man fått betala i ersättning till privata aktörer.
Vad vänstern i realiteten påstår är att det skulle bli mer pengar över till kvalitetshöjningar i den kommunalt drivna verksamheten bara man tar bort konkurrensen från de privata företagen. Visserligen kan man till nöds acceptera en viss konkurrens men bara om den begränsas så den blir meningslös.
Men själva kärnan i all konkurrens är att kunna göra samma saker både bättre och billigare. Konkurrensutsättningen har därför bidragit till att hålla tillbaka kostnadsökningarna även hos kommunerna själva och därigenom bidragit till ett större utrymme för kvalitetshöjningar.
I de olika studier som gjorts inom vård, skola och omsorg har inte kunnat påvisas någon generell kvalitetsskillnad mellan de kommunalt och de privat drivna verksamheterna. Att de privata företagen trots detta kunnat gå med vinst har i debatten ibland påståtts bero på att kommunerna fått bära en större andel av de sociala kostnaderna för bland annat personal. Men i så fall bekräftar det bara bristerna i den kommunala upphandlingen.
Vill man få utrymme för att höja kvaliteten i vård, skola och omsorg är det därför bättre att göra något åt kommunernas egna kostnader och upphandlingskompetens än att skjuta in sig på välfärdsföretagens vinster.
Vinster är en förutsättning för en konkurrensutsatt ekonomi. Det bästa sättet att få resurser för en kvalitetshöjning är att utsätta verksamheten för konkurrens. Så på något sätt landar Vänsterns retorik i ett slags moment 22. Utan lägre kostnader, inga pengar till kvalitetshöjningar och utan konkurrens, inga lägre kostnader.
Men det fråntar naturligtvis inte Vänstern den kortsiktiga glädjen att kunna surfa fram på sin planekonomiska myt.
Roland Larsson
fd kommunstyrelseordförande och riksdagsledamot (C)