Det finns ett antal heliga teser i politiken som inte får analyseras – än mindre ifrågasättas – utan att det uppstår våldsam kritik från partier och ledarsidor. Sålunda blev reaktionen hätsk när Miljöpartiets kongress beslöt att i manifestet inför höstens val skriva in följande: ”Vi vill utveckla ett hållbart ekonomiskt system som inte bygger på tillväxt”.
Det tycks oss märkligt att man inte verkar se att det senaste decenniets ekonomiska tillväxt till stor del uppnåtts genom att vi – främst hushållen – lånat allt mer. Tillväxten har blivit skulddriven. Detta bekymrar oss.
Det bekymrar oss än mer att den tillväxt vi upprätthåller beror på att konsumtionen ökar i en takt som skadar såväl klimatet som de planetära processer vi är beroende av för att kunna bygga välfärd i ett längre perspektiv. Att vi alltmer brutalt bedriver rovdrift på naturresurser.
Lägg till detta den forskning som visar att människors välbefinnande inte längre ökar i takt med den ekonomiska tillväxten.
Den 5 juni kritiserade Andreas Norlén (M) att MP vill utarbeta ett ekonomiskt system som fungerar utan tillväxt. Kanske känner han inte till att tillväxtkritik även kommit från hans parti. Vice partiledaren Staffan Burenstam Linder – som även var rektor på Handelshögskolan – beskrev i boken "Den rastlösa välfärdsmänniskan" vad som skulle hända i ett samhälle som, efter bäst-före-datumet, jagar ekonomisk tillväxt. Han skrev att vi skulle hamna i ”en ny form av ekonomiskt slaveri” eftersom vi fastnat i en ”tillväxtmani som i de bokförda expansionsökningarnas namn tvingar oss att fördela våra ekonomiska resurser, inklusive tiden, destruktivt – så att vi raserar sådana naturliga grundvalar för vår existens som luft, vatten, jord, naturskönhet och vår egen arvsmassa”.
Vi delar den uppfattningen.
Oförmågan att se konsekvenserna av en tillväxtjakt som t ex medför att ”ekonomin går bättre” om vi kastar fullt fungerande kök och bygger nytt kanske bottnar i rädsla. Den politiska debatten utgår nämligen från att det är ekonomisk tillväxt som gett oss allt det goda: mat på borden, goda bostäder, skola, sjukvård och den grundläggande goda materiella försörjningen.
Men det är inte ekonomisk tillväxt som gett oss detta. Det är människors strävan efter bättre liv som gett oss allt det goda. Denna strävan har, under stora delar av samhällsevolutionen, även genererat ekonomisk tillväxt. Men målet var inte tillväxt, målet var bättre liv.
När vi nått dithän i samhällsutvecklingen att bättre liv är mer fri tid, mindre stress, mer kultur, mer social närvaro och varsammare hantering av vår planet – snarare än ökande konsumtion, mer arbete, ökande koldioxidutsläpp och mer stress – så borde varje politiker ta sig an detta.
Vi tycker det är bekymmersamt att det finns riksdagsledamöter som inte förstår detta.