Corren ogilar mitt förslag att bilda ett informellt "antiparti" mot Sverigedemokraterna.
Grundtanken är att om SD får exempelvis 25 mandat i riksdagen och röstar ja i en viss fråga avsätter övriga partier lika många mandat, i förhållande till sin storlek, och ger dessa 25 i uppgift att rösta nej oavsett vad det egna partiet har för uppfattning. Eftersom 25 röstar ja och 25 nej kommer frågan avgöras av de återstående 299 ledamöterna. Man kan jämföra med nuvarande kvittningssystem när någon är sjuk - styrkeförhållandena mellan blocken rubbas inte.
Corren invänder att kvitta ut en hel partigrupp, på samma sätt som frånvarande riksdagsledamöter, "är ett fåfängt försök att hitta en teknisk lösning på ett politiskt problem. Ett antiparti skulle förmodligen bara öka sympatierna för SD [och] uppfattas som orent spel". Mot detta vill jag invända att jag inte alls tror att ett antiparti skulle öka stödet för SD.
Under många decennier tilläts inte VPK påverka utrikespolitiken och detta ledde inte till att stödet för VPK ökade. Tvärtom insåg nog många att VPK företrädde en extrem politik. Att rösta på VPK var under decennier inte politiskt rumsrent. Genom att bilda ett antiparti kan vi visa att detsamma gäller SD.
Mitt förslag är inte heller odemokratiskt eller "orent spel". Inga lagar eller regler behöver ändras. SD får i god demokratisk ordning argumentera för sina främlingsfientliga åsikter från riksdagens talarstol. Valen till riksdagen kommer även fortsättningsvis att vara fria. Främlingsfientliga människor får välja främlingsfientliga riksdagsledamöter. Men demokrati handlar om att majoriteten bestämmer. Eftersom 95 procent av Sveriges befolkning inte stödjer SD är det inte odemokratiskt att dessa använder en del av sina röster för att neutralisera de fem procent som gör det.
Så länge vi håller fria val och alla får komma till tals lever demokratin. Men med det följer inte att en liten minoritet också bör få vara med och påverka besluten.
Martin Peterson