Linköpings innerstad förtätas i rasande takt med nya bostadshus, påbyggnad av fler våningsplan, förändrade vägdragningar med mera. Grönytor tas i anspråk, träd sågas ned och stadsbildens ursprungliga småstadskaraktär förändras.
Det kan vara försvarbart med en viss förtätning men det behövs ett helhetstänk. Hur Linköpingsbornas dagliga liv påverkas måste beaktas och de olika aktiviteterna koordineras. Med så många projekt som pågår samtidigt blir det svårare än vanligt att ta sig fram i staden. Det leder till köer, långa omvägar och onödigt irrande och en del affärer och andra verksamheter bli så svåra att nå att kundunderlaget minskar. Affärer, som redan har vikande kundunderlag på grund av näthandel, försvinner.
Färre grönytor innebär sämre rekreationsmöjligheterna. Stillasittandet ökar, vilket kan orsaka sämre hälsa. Hårdgjorda ytor minskar markens möjlighet att ta upp regnvatten från häftiga skurar och vi får fler översvämningar. Den minskade växtligheten medför försämrad luftkvalitet. Med förtätning och ökande hushöjder ändrar staden karaktär. Väl avvägd och i måttlig förändringstakt kan nyproduktion komplettera det gamla och ge en bra utveckling av stadsbilden.
Med fler boende i innerstaden blir det fler som ska ta sig till och från jobb, affärer, dagis och olika aktiviteter. Belastningen på den redan ansträngda trafikapparaten ökar. Då blir bra och genomtänkta lösningar för alla trafikslag ett måste. Ett trafiknät är inte bättre än sin svagaste länk och miljön mår bäst när trafiken flyter. Det innebär att trafikhinder behöver åtgärdas. Ofta återkommande påbjudna hastighetsförändringar måste minskas för att motverka ryckig körning och potthåll, uppstickande brunnslock och andra ojämnheter i vägbanan åtgärdas.
Även cykelvägnätet kräver en översyn. Spår i vägbanan behöver utjämnas, omotiverad stenläggning tas bort och cykelleder som plötsligt slutar i ett intet bör sammanlänkas. När fotgängare och cyklister ska färdas på gemensam väg, behövs tydliga markeringar för var respektive trafikant ska hålla till. Detta är viktigt, inte minst nu med allt fler snabba el-cyklar. Ett steg i fel riktning från en intet ont anande fotgängare kan få allvarliga konsekvenser. Av miljöskäl bör bussarna prioriteras, så att man får rimliga transporttider. Dock med hänsyn taget till framkomligheten för övriga trafikslag.
Vilken strategi har den nuvarande majoriteten för att få vardagslivet att fungera för Linköpingsborna? Det borde rimligtvis inte handla om att, i hopp om att folk ska lämna bilen hemma, göra det så besvärligt som möjligt för den motordrivna trafiken att ta sig fram? Det drabbar ju i så fall även varutransporter, kollektivtrafik och utryckningsfordon. För att inte låta vårt samhällsbygge sluta i kaos behöver Linköping en samlad, långsiktig strategi för alla trafikslag och att denna också ska vara vägledande vid den fortsatta samhällsplaneringen i Linköping.
Yvonne Marron de Martin (C)
Gösta Gustavsson (C)