Rätt att köpa svenskt

Fokuset på ekologiskt jordbruk innebär att vanligt svenskt jordbruk klassas som miljöfarlig verksamhet, när det istället borde ses som en livsnödvändig verksamhet, menar Staffan Danielsson (C) och Göran Gunnarsson (C).

Det ekologiska jordbruket ska inte subventioneras genom höga statliga mål eller kostnader, skriver Staffan Danielsson (C) och Göran Gunnarsson (C) .

Det ekologiska jordbruket ska inte subventioneras genom höga statliga mål eller kostnader, skriver Staffan Danielsson (C) och Göran Gunnarsson (C) .

Foto: Kallestad, Gorm

Debatt2018-07-23 08:40
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Sverige har två miljövänliga odlingskoncept i världsklass, det vanliga miljövänliga jordbruket och det ”ekologiska” jordbruket som väljer bort bland annat mineralgödsel. Ekologi är ett vetenskapligt begrepp och inget odlingskoncept borde kunna ta monopol på det.

Regeringen har beslutat att hela 60 procent av den offentliga sektorns matinköp bör vara ekomat från hela världen. Miljöpartiet vill tillsammans med naturskyddsföreningen att hela det svenska jordbruket ska bli ”ekologiskt”. Detta extremt radikala mål innebär att kommuner och regioner då knappt ska köpa in något från det vanliga miljövänliga svenska jordbruket, vilket naturligtvis är en kraftfull käftsmäll på 80-90 procent av Sveriges bönder.

Skulle den offentliga sektorn faktiskt lyckas med att upphandla huvuddelen av sin mat ”ekologiskt” innebär det att merkostnaden för kommuner och regioner blir 2-3 miljarder kronor årligen. På grund av sina begränsande regelverk är nämligen skördarna i ekojordbruket 20-40 procent lägre än i det moderna jordbruket i övrigt, och ekomaten kostar cirka 25-60 procent mer.

Krav och Staten ger regelmässigt dispenser för ekojordbruket till att använda utsäde och foder från det vanliga miljövänliga jordbruket, när det egna utsädet eller foderproduktionen inte räcker till.

”Konventionell” halm och dito stallgödsel från kor och höns och grisar tillförs regelmässigt i betydande utsträckning till ekojordbruket inom ramen för ekoreglerna, och likaså köttmjöl från inte bara det svenska utan även från till exempel det danska jordbruket.

Orsaken till dispenser och näringstillförsel är att ekojordbruket har svårt att klara sin växtnäringsförsörjning på egen hand, det fungerar bäst med djurhållning och stallgödsel men överlag föreligger brist på växtnäring. Därför utarmas lätt åkrarna och därför dammsuger ekolantbruket marknaden på allt som innehåller växtnäring och som godtas av Krav och av Staten.

Det organiskt/biologiska jordbruket (ett bättre ord än det ”ekologiska”) är ändå värd respekt för arbetet med att utveckla sitt koncept och är värd all framgång som det kan få på marknaden genom att stå på egna ben. Det ska dock inte subventioneras genom extremt höga statliga eller kommunala mål eller kostnader.

Motalas kostchef berömde sig och kommunen i Corren för att man ligger i Sverigetopp genom att handlar över hälften ”ekologiskt”. Endast lite köps alltså in från det miljövänliga jordbruk som står för 90 procent av matproduktionen i Motala och länet. Varför ska skolbarn och äldre som hemma ätit bra mat från det svenska jordbruket i skolan och äldreomsorgen istället äta främst ”ekologiskt”?

Den extrema torkan förstärker nu att länets kommuner och krogar (och vi medborgare) bör köpa ursprungsmärkt svenskt när vi handlar mat. Kraven bör uppfylla våra stränga miljö- och djurskyddslagar. Därigenom kan den extrema torkans effekter lindras för jordbruket.

Staffan Danielsson

Riksdagsledamot (C)

Göran Gunnarsson

Regionråd (C)