Replik på ”Musikhjälpens ovärderliga insats”, Björn-Ola Linnér, 23/12.
Linnér skriver att vi måste åskådliggöra klimatförändringarna och jag frågar, vilka klimatförändringar? Femtio miljoner klimatflyktingar skulle vi ha år 2010 dundrade FN. I skammens tystnad strök FN inför Parismötet begreppet klimatflykting eftersom några sådana inte gick att hitta.
På 20 år har jorden inte blivit signifikant varmare, ismassorna i Arktis, Antarktis och Himalaya ligger inom normala variationer, havet stiger ej oroväckande och isbjörnarnas antal ökar. Öarna i Söderhavet hotas av överbefolkning men inte av stigande hav.
Klimathysterin har utvecklats till att likna religiös fundamentalism som baseras på IPCC:s och SMHI:s klimatmodeller. Men dessa har visat sig till 96 procent vara totalt felaktiga. Det är därför dags att överge klimathotstron.
Det är två saker vi bör oroa oss för, det ena är nästa istid som nu inte kan vara så långt borta. Sådan är jordens rytm. Då är det vi som blir klimatflyktingar så som Moberg beskriver i ”Utvandrarna” om lilla istiden på 1800-talet.
Det andra hotet är begreppet ”förnybart” som inte är detsamma som ”bra” och ordet togs därför bort vid förhandlingarna i Paris.
Inte ens Sveriges skogar är stora nog att förse oss med de 80 TWh förnybar energi som behövs för att ersätta bensin och diesel. Om vi skulle genomföra den politiken skulle vårt land bli helt förstört, jorden skulle drabbas av enorm fattigdom med svältdöd och miljarder ekonomiska flyktingar. Men om det håller Linnér skamfullt tyst.
Det var kol och olja och senare kärnkraft som räddade Europas och Sveriges skogar. Så är det fortfarande. ”Långsiktigt hållbart” lyfter tanken till en mer intelligent nivå där det som kallas kärnavfall blir till en energikälla mer än guld värd för kommande generationer.
På den jord som snart måste föda tio miljarder människor är det människans plikt mot allt liv att föra kol till atmosfären för att på så sätt öka fotosyntesen. Det är bästa sättet att ta tillvara solens energi. Nere i marken gör kolet ingen nytta.
Lars Cornell
nätverket Klimatsans