Författaren Inti Chavez skrev häromåret "att försöka tända eld på en skola är inte en revolutionär handling som för samhället framåt, lika lite som ett bokbål är det. Brända bilar, kulturhus och skolor är inte ett tecken på att folket äntligen reser sig upp för att göra uppror. Denna infrastruktur som omvandlas till aska är medel för förortsbors frigörelse. Medel som någon nu vill ta ifrån dem.”
Det är med stor oro som vi följt senaste årets kravaller och upplopp i Skäggetorp och Berga. Utvecklingen med kriminella gäng, misshandel och attacker mot medborgare, poliser och räddningstjänst är tragisk och något som vi från politikens håll tar på största allvar.
I områden med stor arbetslöshet, trångboddhet och social oro finns också grogrunden för utanförskap och stor frustration – inte minst bland ungdomar. Detta är allvarligt och något som vi måste ta på största allvar för att undvika att ett område blir ett centrum för kriminalitet, gäng och organiserad brottslighet.
Vi måste göra mer för att öka tryggheten. Folkpartiet liberalerna arbetar för en rättspolitik som förenar det brottsförebyggande och det brottsbekämpande arbetet. Det bästa är om ett brott aldrig begås och därför är det breda arbetet för en modern kunskapsskola, socialt förebyggande insatser och en arbetslinje för fler jobb så viktigt.
Klassresan börjar i klassrummet. Skolan ska vara den plats där alla människor ges lika chanser oavsett bakgrund. Därför är Folkpartiets satsningar på en kunskapsskola med högavlönade och professionella lärare så viktig. Men det räcker inte.
För att öka tryggheten behöver polisen finnas där medborgarna finns. Skäggetorp behöver fler närpoliser och ansikten som de boende i stadsdelen känner igen.
Polisen och kommunen måste gå hand i hand i kampen mot brottsligheten, oavsett om vi talar om typiska ungdomsbrott, internationella stöldligor eller grov organiserad brottslighet. De krav på samverkan som finns mellan kommun och polis får inte utgöra ett villkor för lokal närvaro utan snarare ett komplement som ytterligare förstärker arbetet, inte minst i förebyggande syfte.
Lokalt förankrade poliser får inte bara finnas på pappret. Långsiktigt lokalt polisarbete måste bedrivas med örat mot marken och fredas från centrala utredningar och utryckningsverksamhet.
Kommunerna ska bidra i trygghetsarbetet, men polisen ansvarar ytterst för att jobbet blir gjort. Medborgarna satsar varje år över 40 miljarder kronor som fördelas mellan polis, åklagare, domstolar, kriminalvård och de andra myndigheterna inom rättsväsendet. Det är över 10 miljarder kronor mer än 2006 då Folkpartiet och Alliansen tog över regeringsmakten.
Och det har gett resultat. Den gamla S-retoriken om nyutbildade poliser, men med ständiga neddragningar, ersattes av ett nettotillskott av verkliga poliser. På åtta år har vi ökat antalet poliser med ungefär 2 500, och vi har ökat antalet civilanställda inom svensk polis med ungefär 1 300.
Rätten att inte utsättas för våld är en fråga om demokrati och grundläggande mänskliga rättigheter.