Låt fakta styra

När Åtvidabergs kommun fattar beslut rörande våra barn skall det ske på vetenskapliga grunder, inte utifrån skrämselpropaganda om att trådlösa nätverk är farliga, skriver Göran Sedvall, Åtvidaberg

Trådlöst. Det finns ingen anledning att av hälsoskäl avstå från wi-fi i klassrum, skriver Göran Sedvall.

Trådlöst. Det finns ingen anledning att av hälsoskäl avstå från wi-fi i klassrum, skriver Göran Sedvall.

Foto: Roald, Berit

Debatt2014-11-25 06:05
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I Corren i lördags kunde man läsa om ett medborgarförslag om att införa wi-fi-fri skola i Åtvidaberg med motiveringen att trådlöst internet skulle vara skadligt för barnen. I anslutning till artikeln nämns också att Strålskyddsstiftelsen skall föreläsa i Åtvidaberg. Fastän namnet klingar ”myndigt” är Strålskyddsstiftelsen en opinionsbildande organisation som påstår att mobiltelefoner, trådlösa nätverk är skadligt för barn.

Strålskyddsstiftelsen har redan tidigare haft kampanjer riktade mot skolor med avsikt att skrämma oroliga föräldrar. Något som Strålskyddsmyndigheten kände sig tvingade att bemöta, och upplysa om att det finns inte några vetenskapliga belägg för att wi-fi skulle vara farligt. Inte ens för barn.

Tvärtom, under det senaste året har Strålskyddsmyndigheten granskat väldigt många vetenskapliga studier. Man har inte kunnat hitta något som tyder på att det finns några hälsorisker med att använda trådlösa nätverk eller mobiltelefoner. Något som redovisas i 2014 års rapport om elektromagnetiska fält.

Det vetenskapliga stödet för att mobiltelefonen skulle orsaka cancer blir allt svagare. Det finns ingen anledning att av strålskyddsskäl undvika att installera trådlösa datornätverk i skolmiljöer. Det anser i stort sett alla världens strålsäkerhetsmyndigheter och även Världshälsoorganisationen (WHO).

Strålskyddsstiftelsen får kritik för att ägna sig åt skrämselpropaganda och pseudovetenskap. Att forskare och myndigheter inom området har en helt annan syn på farorna försöker man förklara med att meningsmotståndarna skulle vara köpta av mobiltelefonindustrin. Stiftelsen fokuserar på barn, vilket skapar dåligt samvete hos föräldrar och sprider obefogad oro och ökar risken för överdriven rädsla för el. Söker man vidare på Strålskyddsstiftelsen finner man mest ett saligt hopkok av teknofobiskt och alarmistiskt rappakalja.

Enligt Corren skall Mona Nilsson, initiativtagare till Strålskyddsstiftelsen ha fått Owe Thörnqvists miljöpris 2007 och Provokas pris år 2011. Jag hittar inga träffar på att hon skulle fått något miljöpris av Owe Thörnqvists det året. Det fick Isabella Lövin för en bok.

Vad det gäller Provokas pris så är det instiftat av Birger Schlaug och är ett politiskt pris och knappast ett vetenskapligt. Däremot har Strålskyddsstiftelsen fått den mindre smickrande utmärkelsen Årets förvillare 2013 av Föreningen Vetenskap och Folkbildning ”för sin skrämselpropaganda och vinklade rapportering om hälsoeffekterna av mobiltelefonanvändning och trådlösa nätverk”. Pseudovetenskapare verkar gilla utmärkelser och titlar i syfte att öka sin trovärdighet, men utmärkelserna har inte något med saken att göra.

Skall Åtvidabergs kommun fatta beslut rörande våra barn är det min uppfattning att det skall ske på vedertagna vetenskapliga grunder som kommunen kan stå för. Inte på pseudovetenskaplig skrämselpropaganda.

Läs mer om