De överenskommelser om en ny och modern järnväg som Linköping och andra kommuner träffat med Sverigeförhandlingen förutsätter att spåren byggs för hastigheter på 320 kilometer i timmen. Höghastighetståg av det slaget kan bli en vitamininjektion för svenskt näringsliv, men för att de ska förverkligas krävs en bred politisk enighet och en högre ambition för finansering och byggtakt än den som kommer till uttryck i den nationella plan för perioden 2018–2029 som Trafikverket nyligen presenterade.
Höghastighetsjärnvägar inte bara är en fråga om snabba tåg, utan det handlar om ett samhällsbyggnadsprojekt. Det är ett sätt att binda ihop storstäder med andra tillväxtregioner och förkorta tidsavstånden mellan arbetsmarknader. Det underlättar dessutom näringslivets kompetensförsörjning och bidrar genom kommunernas medverkan till att fler bostäder byggs i landet.
För att de här ”nyttorna” ska uppstå är det nödvändigt att ha ett helhetsperspektiv. Vi talar om ett sammanhängande järnvägsnät Stockholm–Norrköping–Linköping–Jönköping–Göteborg/Malmö. Det är när helheten är på plats som samhällsbygget kan nå sin fulla potential. Det är också då vi kan avlasta de gamla stambanorna, vilket ger utrymme för fler regionala pendeltåg och ökad godstrafik.
Trafikverkets förslag till nationell plan saknar en sådan helhetssyn. Höghastighetsjärnvägen ska enligt verket byggas ut etappvis utan en bestämd tidplan. Två etapper (Ostlänken mellan Järna och Linköping samt Hässleholm–Lund) börjar byggas under perioden 2018-2029, men ska liksom resterande delar av höghastighetsjärnvägen planeras för en maxhastighet på 250 km/timme.
Vi anser att förslaget innebär en orimligt långsam utbyggnadstakt för ett sammanhängande modernt järnvägsnät. Enligt Sverigeförhandlingens beräkningar skulle det dröja ända det till 2095 innan helheten är på plats med anslagsfinansiering på nuvarande nivå. Mer än 75 år! Den föreslagna hastigheten på 250 km/timme kommer dessutom att leda till dyrare underhåll eftersom järnväg för lägre hastighetsstandard läggs på makadam (krossad sten) som rör på sig. Det kommer att bli mycket kostsamt att senare uppgradera till de högre hastigheter som redan sedan länge tillämpas på många håll i Europa.
För att säkerställa att höghastighetstågen blir en realitet inom rimlig tid föreslog Sverigeförhandlingen den 21 september att staten bör komplettera den vanliga anslagsfinansieringen med lån. Höghastighetsjärnväg med spår för 320 km/timme skulle på det sättet kunna bli verklighet till 2035–2040. Därför stödjer vi förslaget om lånefinansiering.
I likhet med flera andra betydande kommuner har Linköping kommit överens med Sverigeförhandlingen om att förskottera pengar och medfinansiera infrastrukturen kring höghastighetsjärnvägar, samt förbundit sig att bygga bostäder.
Det är hög tid att regering och riksdag visar politiskt mod och tar initiativ till en bred och blocköverskridande överenskommelse om höghastighetsjärnvägen. Vi efterlyser en robust finansiering och en tydlig tidplan.
Kristina Edlund (S)
kommunstyrelsens ordförande
Paul Lindvall (M)
kommunstyrelsens vice ordförande