I Östergötland produceras mycket bra sjukvård. Mycket mer än många östgötar är medvetna om.
Men det finns stora problem som inte hanteras bra. Ett är kötiderna. Journalisten Annica Hesser skrev nyligen om detta i Corren.
Enligt artikeln är Region Östergötlands mål att 85 procent av patienterna skall få påbörja behandling i specialistsjukvården inom 60 dagar. 60 dagar är en lång tid vid många sjukdomstillstånd och vad sker med de 15 procenten?
Ansvariga för den här målformuleringen bör offentligt förklara hur de tänkte.
Trots den generöst tilltagna kötiden, klarar många sjukvårdscentrum inte målsättningen och utvecklingen går åt fel håll.
När Annica Hesser intervjuar biträdande regiondirektören ger denna ett flertal förklaringar till läget, men inte några förbättringsförslag.
Liknande problem finns tyvärr i stora delar av svensk sjukvård, inte minst inom psykiatrin. De är särskilt allvarliga inom ungdomspsykiatrin.
Min känsla är att en uppgivenhet mer och mer har brett ut sig hos många ansvariga: ”Det går inte att undvika långa köer inom vården.”
Jag kan inte tro att en patient blir mer lättbehandlad på grund av att den har fått vänta länge. Snarare tvärtom. Köandet ger också ofta upphov till onödig oro och förhindrar patienter att göra en fullgod insats i arbetslivet.
Jag föreslår att regionledningen drar ner acceptabel väntetid till max 20 dagar och inför en nollvision för ködagar därutöver. Införandetiden bör inte överstiga två år. Detta kommer naturligtvis i förändringsskedet att kosta pengar.
Jag begär att alla partier i regionfullmäktige inklusive mitt eget offentligt klargör sin inställning till köproblematiken, vilka åtgärder man tidigare föreslagit och vilka åtgärder man nu anser måste till för att komma i ett acceptabelt läge ungefär som jag föreslagit ovan.