Replik på "Låna pengar till snabbare tåg", 13/10.
I den pågående förhandlingen om Ostlänken och nationella höghastighetsjärnvägen så är det från Kristina Edlund (S) och Paul Lindvall (M) ett orimligt fokus på att tågen ska gå i 320 km/tim i stället för 250 km/tim. Maxhastigheten är i sammanhanget inte det avgörande för restiden, utan det är i stället medelhastigheten som är det betydande. Restiden blir endast cirka 6 minuter kortare längs sträckan Linköping–Stockholm om tågen har en maxhastighet på 320 km/tim i stället för den lägre maxhastigheten. Däremot skulle kostnaderna öka kraftigt med hela 10 miljarder kronor för Ostlänken, bara för att bygga ut för tåg som låter oss tjäna ihop några få minuter. Det är tydligt att nyttan inte står i proportion till kostnaden.
Infrastrukturen är under konstant utveckling, och den är något som generellt bör finansieras med direktanslag, i stället för att ta lån som Edlund och Lindvall förespråkar. Lånefinansiering av projektet skulle tränga undan andra viktiga satsningar under lång tid framöver. I tider av otroliga teknologiska framsteg så är det därför ytterst tveksamt att låna och lägga alla ägg i samma korg för en teknik som kan åldras snabbt, samtidigt som lånen på lång sikt gör investeringen dyrare. I Linköpings kommun är miljardsatsningar redan på gång, inkluderat bland annat en ny simhall och ett nytt resecentrum, vilket gör att kommunen redan har stora åtaganden att ta i beaktning. God infrastruktur är något som är värt att satsa på, men att sätta framtida generationer i skuld för något som alltmer liknar ett politiskt prestigeprojekt är inte rätt. Är hastigheten i sig så avgörande för kommunalråden Edlund och Lindvall så erbjuder flyghuvudstaden Linköping andra sätt att resa riktigt snabbt på.
Jonas Andersson (SD)
gruppledare i Linköpings kommunfullmäktige