Att drabbas av en livshotande sjukdom, som kan innebära att man är i behov av ett nytt organ eller vävnad, är en omtumlande händelse. På samma sätt som att ta ställning till huruvida en anhörig som drabbats av en dödlig olycka ska vara en möjlig donator. Många vill både ta emot och ge organ om den situationen skulle uppkomma. Men det är inte alltid sjukvården har rätt rutiner och organisation för att faktiskt ta vara på organ från en möjlig donator. Detta är problematiskt då det kan innebära extra lång väntan för den som är i behov av ett organ eller vävnad.
Socialstyrelsen kommer varje sommar med en rapport över statistiken för organ- och vävnadsdonationer i landet. Även om antalet transplanterade har ökat totalt sett de senaste åren råder det brist på organ, behovet är fortfarande större än tillgången. Den sydöstra sjukvårdsregionen, det vill säga Östergötland, Kalmar län och Jönköpings län, ligger sämst till i landet med antal faktiska donatorer, donatorer per miljon invånare och donatorer per 10 000 avlidna. Det har gjorts insatser i till exempel donationsregister, men även om så är fallet finns det mycket kvar att göra. Under 2015 avled 34 personer i Sverige i väntan på en transplantation.
Transplantationslagen bygger på varje människas rätt att själv bestämma om han eller hon vill donera sina organ/vävnader eller inte efter sin död. Det finns olika sätt att uttrycka sin vilja att donera organ eller vävnader, men den enklaste och framför allt bästa vägen är att anmäla sig till donationsregistret. På så sätt kommer alltid ställningstagandet till sjukvårdens kännedom om en donation skulle bli aktuell. Det är viktigt att vi har en organisation som främjar organdonation, för många kan en organdonation vara skillnaden mellan liv och död. Det är därför viktigt att uppmärksamma människor på att man medvetet måste lämna samtycke till donation. Socialstyrelsen har initierat en årligen återkommande Donationsvecka, en kampanjvecka med syfte att få fler att ta ställning till donation. I år sker den 10–16 oktober.
De patienter som är i behov av nya organ och vävnader behöver en god omvårdnad och tydliga besked om vad som händer under väntan på nya organ. Det är viktigt att ha en tydlig kontaktperson och att vården samordnar sina insatser kring patienten för att undvika situationer där patienten hamnar i kläm inom vården. Ordentlig utbildning till intensivvårdspersonal och stöd till närstående i en donationssituation är avgörande.
Den styrande majoriteten i Region Östergötland verkar tyvärr handfallen inför problemet då inte mycket verkar förbättras kring donationsverksamheten i nuläget. Det är dags att de tar sitt ansvar så att fler liv kan räddas.
Marie Morell (M)
2:e vice ordförande i Regionstyrelsen, Region Östergötland
Lena Käcker Johansson (KD)
ledamot i Regionfullmäktige, Region Östergötland