Elöverkänslighet finns. Det är ett syndrom med varierande symtombild med alltifrån lätta besvär till allvarlig funktionsnedsättning. Forskningen har uppmärksammat denna miljörelaterade sjukdomsbild sedan 50-talet och sedan dess har otaliga vetenskapliga studier bekräftat att symtomen verkligen kan orsakas av elektromagnetiska fält och strålning.
I dagens debatt påstås att vetenskapen entydigt skulle visa att elöverkänslighet inte finns, och att de enda förklaringsmodellerna skulle vara psykologiska. Det är bevisligen inte sant. Det finns tvärtom en skarp forskningskontrovers i frågan, och tusentals läkare runt om i världen uttrycker stark oro utifrån kliniska data.
Nya forskningsrön visar att mycket svaga fält, långt under nuvarande gränsvärden, kan skada oss på cellnivå. Att kalciumströmmar och kalciumsignalering rubbas i cellerna har visats i 1000 fackgranskade och publicerade studier, vilket kan förklara de flesta symtom som elöverkänsliga lider av. Nära 1000 studier har dessutom visat på oxidativ stress orsakad av svaga elektromagnetiska fält, bara för att ge några exempel. Sök på Youtube: ”Martin Pall electrosmog” och lär dig mer om detta.
Elöverkänslighet är ett växande problem och minst 135 organisationer runt om i världen arbetar med att synliggöra problemet. I undersökningar från Sverige, Irland, England, Österrike och Schweiz svarar 3–5 procent att de upplever symtom när de utsätts för elektromagnetiska fält (EMF) från elektrisk utrustning, kraftledningar och/eller trådlös teknik. Om vi räknar lågt, knappt 3 procent, betyder det att 20 miljoner människor upplever besvär i olika grad. Bara i Europa.
EU uppmanar i resolution 1815 (2011), medlemsländerna att införa särskilda åtgärder för att skydda elöverkänsliga, inklusive att inrätta strålningsfria zoner som inte täcks av trådlösa nätverk. Dessutom rekommenderas medlemsländerna att avstå från trådlös teknik i skolor, ändå fortsätter Sverige att införa detta på bred basis.
På senaste tiden har tv, radio och olika tidningar likt en annonskampanj trummat ut ett budskap som går ut på att ifrågasätta elöverkänsliga på mycket lösa boliner. Vilka mekanismer ligger bakom detta osakliga drev? Är det rädsla för att den trådlösa tekniken ska vara farlig? Eller ekonomiska intressen och hänsyn?
I stället för denna nedlåtande och ensidiga kampanj, efterlyser vi en konstruktiv journalistik, som sätter sig in i problematiken, och där även den del av forskarsamhället som funnit skadliga effekter får komma till tals. Vem vågar vara först?