Ett ja med förbehåll

Ett centralt stationsläge, att befintlig korridor utnyttjas och så små barriäreffekter som möjligt är Linköpings ingång i förhandlingarna om Ostlänken, skriver Kristina Edlund och Paul Lindvall.

Järnvägspassage. Hur tågen ska passera Linköping avgörs i förhandlingarna som nu går in ett skarpare skede.

Järnvägspassage. Hur tågen ska passera Linköping avgörs i förhandlingarna som nu går in ett skarpare skede.

Foto: Peter Jigerström

Debatt2016-03-15 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I dag 15 mars lämnar Linköpings kommun sitt svar på Sverigeförhandlingens bud om höghastighetsbana genom Linköping. Det är början på en ny fas i det fleråriga arbete Linköping och andra kommuner drivit för att bygga Ostlänken som en första etapp och sedan Götalandsbanan som delar av en ny nationell stambana.

Statliga Sverigeförhandlingens bud innebär att Linköping blir en av de utvalda orter som trafikeras av höghastighetståg, som dessutom kommer att kunna stanna vid en centralt belägen station. Även nya snabba regionaltåg kommer att trafikera Linköping. Budet innebär att en del höghastighetståg kommer att passera Linköping på ett separat förbigångsspår.

Linköpings kommun kommer att svara ja till att gå in i förhandlingar med Sverigeförhandlingen, men inte utan förbehåll. Det är viktigt att se budet som ett första bud, som går att påverka. Att buden går att påverka har även Sverigeförhandlingen själv betonat.

Linköpings kommun kommer att gå in i Sverigeförhandlingen som en aktiv och konstruktiv part. Kommunens utgångspunkter i förhandlingen kommer att vara:

- Ett centralt stationsläge

- Att befintlig korridor utnyttjas för järnvägsanläggningens placering i staden

- Att minimera eventuella barriäreffekter vid järnvägens passage genom Linköping.

Ostlänken är inte bara korta restider mellan Linköping och Stockholm. Det är ett samhällsbyggnadsprojekt, där bättre kommunikationer ger förutsättningar för en större arbetsmarknad, tillväxt och ökat bostadsbyggande.

För Linköpings del innebär detta ett starkt fokus på stadens utveckling. Ett centralt stationsläge är navet i en ny stadsdel. Ett externt stationsläge ger inte samma fördelar för att attrahera fastighetsägare och företag att investera i området kring stationen.

Med befintlig korridor menar vi järnvägens passage genom tätorten som fastställdes i järnvägsutredningen 2010, men med det viktiga tillägget att korridoren måste förlängas från Steningeviadukten till Glyttinge. Det planeringsarbete som lagts ned utgår från befintlig korridor. Att utreda en ny korridor skulle fördröja hela projektet.

Nuvarande stambana är en barriär, som skiljer stadens centrum åt från Stångebro och Kallerstad. Eftersom kommunen vill låta centrum växa över ån måste nya järnvägen byggas på ett sådant sätt att eventuella barriärer minimeras.

Samtidigt är det viktigt att lyfta blicken. Sverige behöver nya järnvägsspår. Dagens stambanor är 150 år gamla och kapaciteten räcker inte till för den växande trafiken av fjärrtåg, pendeltåg och godståg. Sverige behöver nya stambanor som binder samman städer och tillväxtregioner. När ny järnväg byggs ska det naturligtvis ske med en standard och för hastigheter som redan är i drift på många andra håll i Europa.

Linköping är navet i en tillväxtregion med ett strategiskt läge mellan de tre storstäderna. Därför måste Linköping få en lösning som gynnar både resenärer och stadens utveckling.

Kristina Edlund (S)

kommunstyrelsens ordförande

Paul Lindvall (M)

kommunstyrelsens andre vice ordförande