Överenskommelsen i december, med den talande förkortningen DÖ, mellan sex partiet är orimligt tvivelaktig ur ett alliansperspektiv. Troligen direkt skadlig för borgerligheten och dess sympatisörer, inte minst för moderaterna, och felaktig både i form och i sak.
I form för att DÖ flyttar över makt från riksdagen, med icke-socialistisk politisk övervikt, till en ytterst svag regering med mycket socialistisk politik. Den i riksdagen representerade folkviljan motarbetas trots att den är reglerad i lagar med grundlagsstatus. För mig personligen vald till riksdagen av östgötarna har jag ingen del i DÖ förrän i efterhand. Jag tvingas se mitt mandat förminskas utan att först tillfrågats om detta är okey. Mitt och många riksdagskollegors fortsatta uppdrag av svenska folket försvagas aktivt om DÖ ska gälla till 2018. Vi avkrävs dessutom lojalitet mot ett beslut som är felaktigt i form, och som jag själv också tycker är felaktigt i sak. Enligt DÖ ska även ännu inte valt parlament från 2018 ända till valet 2022 bakbindas hos de idag handskakande sex ideella föreningarna; S,M,MP,C,FP,KD. Detta är magstarkt.
I sak innebär DÖ att alliansens ekonomiska politik medvetet står tillbaka för den som en än mindre rödgrön regeringsminoritet förespråkar, vilket tvingar till budgetsamarbete med V. I princip kan då hur mycket socialism som helst komma att ingå i alla budgetar fram till 2018, kanske ända fram till och med valet 2022.
Enligt DÖ får inte heller utskotten eller enskilda riksdagsledamöter lägga fram förslag till regeringen som påverkar gällande budget. Man får enligt DÖ inte ens reservera sig till förmån för sitt eget förslag. Detta är i sig hutlöst, men riskerar framför allt att Sverige under minst drygt tre år framåt, och kanske i nästan åtta år till, valt en socialistiskt inspirerad ekonomisk utveckling framför en icke-socialistisk. Med de borgerliga ledarnas goda minne. Är det så som vi ska engagera sympatisörer för att vinna valet 2018?
Statsminister Löfven är motsägelsefull och har knappt styrfart framåt i sitt regerande. Istället för att regeringen avgår när deras statsbudget föll, som brukligt är, utropar Löfven ett extra val - ett klart sämre alternativ. Men det sämsta alternativet för folket och demokratin, och inte minst för borgerligt sinnade, är att medverka till att en svag rödgrön minoritet får regera vidare så länge eldunderstöd av rödaste vänsterns ekonomiska politik förs in i budgeten.
Motivet? Ja, det skapar stabilitet i svensk politik påstås det. Men just politisk stabilitet hyllade Göran Persson vid besök i kommunistiska Kina. Politisk ”stabilitet” är inget som kännetecknar en demokrati – det är snarare ett epitet för totalitära regimer. Nu är det dags för ansvarstagande på rätt sätt i svensk politik. Det vill jag medverka till på mitt moderata riksdagsmandat!