På söndagskvällen kom resultaten som väldigt få kan ha missat – SD och FI in i EU-parlamentet, Piratpartiet ut. Och så den mycket större internationella nyheten – det hundratal mandat som runtom i Europa vanns av olika rasistiska och nynazistiska partier.
En mörk skugga sträcker sig över Europa, mörkare och starkare än vad vi sett på väldigt länge. Alldeles för många av parlamentets mandat har vunnits av uttalat homofoba, rasistiska, antisemitiska och kvinnofientliga personer. Detta sker dessvärre samtidigt som en allt större våg av massövervakning och uppgiftsregistrering sprider sig över samma union.
När vi pratar om massövervakningen – som att EU genom direktiv tvingat sina medlemsländer att spara och registrera fruktansvärda mängder information om sina medborgare – hörs ofta argumentet att den som inte har någonting att dölja inte heller har någonting att frukta. Denna skugga av hat som växer sig allt starkare är ännu ett exempel på hur argumentet inte håller.
Det är inte du som bestämmer om det du gör är oskyldigt. Det är inte du som bestämmer om du är ren. De som bestämmer är ett parlament med en växande andel rena nazistiska mandat – grupper som snart kan lägga händerna på personregister som både Nazityskland och DDR bara kunde drömma om. Denna massregistrering av individers privata information inkluderar deras sexuella läggning, politiska tillhörighet, etnicitet, och mycket mer, och blir ett otroligt kraftfullt verktyg i fel händer – som de händer som vill döda oliktänkande, de händer som vill stänga in oss eller slänga ut oss från Europa för att vi råkar komma från fel land, tycka fel saker, eller älska fel människor.
Jag tycker det är otroligt tragiskt både att dessa mörka krafter vinner makt, och att Piratpartiet, det enda partiet som konsekvent arbetat mot denna massövervakning, får lämna EU-parlamentet. Jag är glad över att vårt tyska systerparti vunnit ett mandat och kan fortsätta vårt arbete, samtidigt som vi i svenska Piratpartiet får fortsätta arbeta på nationell nivå i försök att komma in i kommuner, landsting och riksdag.
Det här är en dag att sörja – men det är också första dagen i en fortsatt kamp. En kamp för fred, förståelse, demokrati, kärlek, och allas lika rättigheter även i denna nya mandatperiod, denna nya europeiska värld. Och det är en kamp vi aldrig kommer ge upp.