Det behövs ingen lagstiftning för att begränsa välfärdsföretagens vinster. Det räcker med att kommunerna själva kan erbjuda en lika kostnadseffektiv och bra vård och skola som de privata välfärdsföretagen.
Ska man tro regeringen och Jonas Sjöstedt (V) skulle en stor del av de vinster som välfärdsföretagen i dag kan ta ut istället kunna användas till kvalitetshöjningar om man lagstiftar om en vinstbegränsning. Detta saknar tyvärr täckning i verkligheten. Resurser som skapas genom kreativitet, effektivitet och sund konkurrens är inget som kan alternativanvändas för att man tar bort incitamenten. Att alla utvärderingar som hittills gjorts dessutom visar att privat bedriven vård och skola håller precis lika hög, och ofta högre kvalitet än den kommunerna själva bedriver bortser man dessutom ifrån.
För även om de privata välfärdsföretagen inte funnits hade det inte blivit några pengar över till kvalitetshöjningar i den verksamhet kommunerna själva bedriver. Det är en myt som motståndarna till privat verksamhet lyckats sprida därför att de flesta inte är insatta i efter vilka principer ersättningarna till skolan och vården beräknas.
Ett privat företag eller en organisation som vill bedriva skolverksamhet måste ansöka om detta hos Skolinspektionen, som efter samråd med aktuell kommun avgör om man skall beviljas tillstånd. Den ersättning som den privata skolan sedan får av kommunen är densamma per elev som kommunen betalar till sina egna skolor. Om de privata skolorna kan gå med vinst beror det alltså i första hand på att kommunen betalar mer än de egentligen borde för sina egna skolor. Med andra ord, det som de privata skolorna kan ta ut som vinst går i de kommunala skolorna istället till att täcka de högre kostnaderna.
Ett privat företag som vill bedriva vård och omsorg måste ha tillstånd av IVO (Inspektionen för vård och omsorg). I övrigt är detta helt och hållet ett kommunalt ansvar där verksamheten antingen kan utföras av kommunerna själva eller upphandlas i konkurrens. En sådan upphandling måste göras enligt lagen om offentlig upphandling. Det innebär att bara de som har tillstånd av IVO och kan uppfylla kommunens villkor och kvalitetskrav kan lämna anbud. Den kommunala eller privata vårdgivare som kan uppfylla alla krav och lämnar det förmånligaste anbudet får därefter uppdraget. Det är sedan givetvis kommunens ansvar att se till att man får det man betalar för. Att privata vårdgivare har kunnat gå med vinst har berott på att man varit mer kostnadseffektiva eller att kommunen som uppdragsgivare inte varit tillräckligt effektiva i sin upphandling eller uppföljning.
En lagstiftning som begränsar vinstuttagen hos välfärdsföretagen är därför meningslös då vinsterna i huvudsak är relaterade till de högre kostnaderna för kommunalt driven verksamhet.