Eko är inget självklart val

Oviljan från länets kommuner att köpa in mjölk från 85 procent av länets bönder, som därtill är i akut kris, tycker jag är orättvis och respektlös, skriver Staffan Danielsson (C).

Mjölkkris. Framför allt vanliga Arla-bönder är hårt ansatta på grund av lågt pris på mjölk, skriver Staffan Danielsson.

Mjölkkris. Framför allt vanliga Arla-bönder är hårt ansatta på grund av lågt pris på mjölk, skriver Staffan Danielsson.

Foto: Jeppe Gustafsson

Debatt2016-06-10 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Östergötland har allt färre mjölkbönder. De sliter hårt men har nu helt katastrofala priser.

Det finns två bra och rätt likvärdiga miljöalternativ att välja mellan när man köper mjölk, och även ost och fil.

Det ena är bra mjölk från 85 procent av Östergötlands, och Sveriges, vanliga miljövänliga mjölkbönder, det andra är bra mjölk från länets, och landets ekomjölkbönder vars gårdar är större än genomsnittet.

Arla är det dominerande mejeriföretaget i Sverige och det som exporterar cirka 30 procent av Sveriges mjölkprodukter genom främst mjölkpulver till just nu usla världsmarknadspriser. Arlabönderna borde ha 4 kronor per kilo i mjölkpris men just nu är det lägre än det var för 30 år sedan, bara futtiga 2,32 kr/kg vilket gör att dessa bönder utarmas och drivs till nedläggning eller konkurs.

Ekomjölken anses genom att produktion och efterfrågan på den mjölken är i balans, genom att mejerierna endast tar in nya producenter i takt med att efterfrågan finns, inte bidra till något mjölköverskott och deras pris ligger inklusive miljöstöd en bit över 4 kr/kg, vilket är lågt på grund av högre krav och kostnader men inte krisartat lågt.

Krisen drabbar alltså än så länge främst de vanliga Arla-bönderna.

När vi själva, eller landets kommuner, vill handla miljö- och djurvänligt, är mitt mantra att man ska välja närodlat från Sverige, vanlig miljövänlig mat eller ekomat, före ekologiskt från hela världen.

Sveriges kommuner har sedan länge gjort det till en sport att oftast inte köpa in ett enda kilo vanlig miljömjölk från de idag krisdrabbade vanliga mjölkbönderna utan köper helst endast in ekomjölk. Prio ett är alltså inte närproducerad mjölk från Sverige utan ekomjölk från Sverige och ekomat från Sverige och andra länder.

Politiker och media utgår också ofta ifrån att detta är en självklar prioritering, i första hand eko, i andra hand svenskt. Corren har i stort uppslagna artiklar ensidigt lyft fram argumenten för att handla ekologisk/organisk mat som det självklara riktmärket för både kommuner och, antar jag, oss konsumenter. Man redovisar statistik om vilka kommuner som köper mest ekomat från hela världen och hyllar de som ligger högst. Någon statistik om vilka kommuner som köper mest närodlat mat från Sverige redovisas inte, tyvärr.

Signalen från Sveriges kommuner, och de flesta media likt Corren, är att vill man handla miljövänligt ska man köpa ekologiskt/organiskt. Det innebär samtidigt att man klassar ned det goda miljöalternativet vanlig svensk mat till något nästan suspekt.

Det tycker jag är sakligt totalt fel och oviljan från länets kommuner att köpa in mjölk från 85 procent av länets bönder, som därtill är i akut kris, tycker jag är orättvis och respektlös.

Svensk mjölkproduktion är i kris och jag uppmanar alla som vill stötta den (konsumenter och kommuner) att handla svensk mjölk (vilket nästan alla gör) men framförallt att prioritera ursprungsmärkt svenskt vid köp av ostar, fil och yoghurt med mera.

Svar:

Den som läser artiklarna om ekomaten i Östergötlands kommuner får en betydligt mer nyanserad bild kring ekologiskt alternativt konventionellt svenskproducerat, än vad Staffan Danielsson hävdar i sitt debattinlägg.

Flera av de intervjuade tar just upp för- och nackdelar kring ekologiskt och berättar samtidigt att närodlat är en växande trend. Med det menar de att närodlat antingen kan komma från konventionella livsmedelsproducenter likaväl som från ekologiska. Att då påstå att Correns artikelserie framställer lantbrukare som valt konventionell odling och djurhållning som suspekta är att dra helt felaktiga slutsatser.

Bara för att vara extra tydliga – artikelserien tar avstamp i det beslut Staffan Danielsson själv varit med och fattat i egenskap av riksdagsledamot, nämligen att 25 procent av alla livsmedel som upphandlas i kommunerna ska vara ekologiska. Att då, som Correns reporter gjort, beskriva hur långt de östgötska kommunerna kommit för att uppfylla riksdagens krav är svårt att se, för att inte säga omöjligt, som en ensidig rapportering.

Läs mer om