Den svenska representativa demokratin bygger på att vi i en urvalsprocess kan välja de representanter vi anser vara bäst lämpade till att sköta våra gemensamma angelägenheter. Och om de misslyckas väljer vi nya i nästa val.
För att det ska fungera behövs organisationer där idéer testas och där människor utbildas i den svåra konsten att besluta i kommuner, landsting och riksdag.
Demokratiutredningen, som i måndags lämnades till regeringen, gör på sidorna 151–204 en ordentlig genomgång av de många problem och möjligheter de politiska partierna har. Alltifrån att det är för få medlemmar till att de ekonomiska bidragen från samhället mest används till att anställa tjänstemän. Antalet aktiva medlemmar i samtliga partiet är inte mer än 100 000 i hela landet. Medlemmar är samhällsintresserade vanliga medborgare som vill hjälpa till med det gemensamma arbetet att sköta kommun, landsting och hela landet. Det är viktigt att många är med i partiarbetet så att en del av dem kan väljas till förtroendeuppdrag på valdagen.
I Linköping finns cirka 120 000 röstberättigade invånare varav 85 procent röstade i senaste valet. Rimligt vore att åtminstone 10 procent av dessa deltar i skrivande av politiska program och i urvalsprocessen för att komma med på någon lista.
Sanningen är att i Linköpings politiska partier finns sammanlagt i dag cirka 3 000 medlemmar varav 10 procent är aktiva. Det betyder att 300 personer skriver politiska program och ställer upp i val.
Jag är inte helt övertygad om att det är de 300 som alltid är mest meriterade för alla uppdrag. Men det är bara de som är intresserade!
Var finns alla andra 117 000 röstberättigade eller åtminstone de 12 000 som borde vara med i arbetet?
Noterbart är också att antalet medlemmar i Linköping har minskat med 50 procent under 2000-talet.
Partiernas eget ansvar för halveringen av antal medlemmar under 15 år är naturligtvis stort. Arbetsformer och möjlighet att få delta i det reella beslutsfattandet måste givetvis ständigt förnyas. Uppenbarligen har partiledningarna skött sina uppdrag så dåligt att halva medlemskåren valt att sluta.
Eller kan det vara så enkelt att partiledningarna tycker det är bekvämt ju färre det är som vill vara med i beslutsprocessen? Ekonomin är ju inget bekymmer för partierna.
Det årliga kommunala bidraget till partierna utgår med 3 939 000 kronor i Linköping.
Medlemsavgifter på 300 000 kronor (100 kronor per medlem) betyder inte så mycket.
Att det behövs fler aktiva i samtliga partier borde leda till någon gemensam kampanj.
För att vårt demokrati ska fungera måste fler vara med i och känna sig välkomna i det gemensamma arbetet. Vad gör du som enskild person och vad gör partiledningarna?
Jan Åndell
Vreta kloster