Det var ett skrämmande program jag tog del av torsdag 10 december i SVT – ”Vad hände med försvaret?” Ja, vad hände egentligen med försvaret under den tid då det succesivt bantades ner under 1990- och 2000-talen under olika försvarsministrar representerande båda politiska blocken.
Av programmet framgick att försvaret praktiskt taget försvann under den tiden. När jag gjorde min militärtjänst i Boden på 1960-talet fanns det militära förband i nästan varje residensstad och på många andra orter och det svenska försvaret kunde ställa över en halv miljon man på benen. Nu finns det praktiskt ingenting kvar.
Visserligen kan invändas att det är ett helt annat säkerpolitiskt läge nu jämfört med hotet från öster under det kalla kriget på 1960-talet och att det dåtida försvaret framför allt var kvantitet men med brister i kvaliteten.
Men det kan ju inte bli en kvalitet med så lite resurser som det nuvarande försvaret har, inte minst personalmässigt. Ett exempel från programmet – av de 120 stridsvagnar som finns idag kan endast 42 bemannas – i tre kompanier. Det finns inte personal till fler. De försvarsministrar som framträdde i programmet visade prov på en skrämmande ignorans för problemen vill jag påstå. För den tidens stora besparingar skulle inte ha någon påverkan alls på försvarets förmåga att hålla Sverige skyddat.
Det senaste året har det skett en tillnyktring. Men det är som allt annat – det går fort att riva ner något, men det tar längre tid att bygga upp det igen. Dessutom har säkerhetsläget radikalt ändrats. Sovjetunionen finns inte längre, men däremot ett aggressivt Ryssland. Georgien och Ukraina är exempel på det. Närgångenheten mot svenskt luftrum ett annat.
Försvaret får inte uppfattas som ett ”särintresse”, utan det är av grundläggande betydelse för att väcka respekt för vårt land i en orolig värld. Det räcker inte att bara hoppas på Nato. Vi måste framför allt göra vår egen ”läxa”. Värnplikten måste återinföras som en del av den.
Bengt Olsson
Liberalerna