Replik på ”Utförsbacke för jämställdheten”, Catharina Alpkvist, 18/2.
Även vanligtvis kloka personer gör tankevurpor när engagemang övergår i fanatism. Ett sådant exempel är Catharina Alpkvists inlägg om asylpolitik och jämställdhet. Alpkvist menar att färre män – helst inga alls – ska tillåtas söka och få asyl i Sverige till dess att det blir ett kvinnoöverskott igen i landet.
Asylrätten handlar om att skydda människor från krig och förtryck. Det finns inget i internationella konventioner som säger att kvinnor är mer skyddsvärda än män eller tvärtom. Därför gäller det att hålla tungan rätt i mun och ha tankarna i ordning när man förespråkar ett genusperspektiv i svensk migrationspolitik. Det är inte genom att diskriminera män med asylskäl som jämställdhet uppnås. Det är genom en individfokuserad asylrätt som kvinnors och mäns lika rätt till frihet kan garanteras.
Alpkvist önskar att media ska sluta skriva om enskilda individer och deras drömmar och förhoppningar för att istället beskriva strukturer och – underförstått – därmed minska risken för ett mer ojämställt Sverige. Jag menar att både och är en bättre väg. Den verklighet som finns i de patriarkala strukturerna drabbar inte bara kvinnor utan också utsatta minoritetsgrupper, hbt-personer och personer med funktionsvarianter. Och bland dessa grupper finns också män i behov av det skydd som asylrätten ger.
Det är bra att Sverige ökar kvotflyktingmottagandet. Det ger fler möjlighet att söka skydd utan att behöva betala människosmugglare och riskera livet på Medelhavet. Det är också viktigt att markera att alla som bosätter sig i Sverige ska följa svenska lagar och regler, till exempel synen på kvinnors och mäns lika rättigheter och skyldigheter. Men asylrätten ska utgå från individen och dennes skyddsbehov!
Linnéa Darell
fd riksdagsledamot (L)